Lev som om staten inte finns

post-thumb

Alla människor är naturliga anarkister: man måste lära sig att älska staten och se dess våld som ett nödvändigt ont (gott?) för samhällets välbefinnande. Statlig organisering handlar om våld och dess användande; allt annat är krimskrams. Eller som Michael Malice skriver i den nyligen utgivna The Anarchist Handbook: “Anarkism är ingenting mer än följande deklaration: ‘du talar inte för mig.’ Allt annat är genomförande.”

Uppemot 99% av de handlingar du genomför varje dag är anarkistiska. Ingen med våld eller hot om våld bestämmer vilka möbler du har i ditt hus eller var du placerar dem; ingen överhöghet säger någonting om vilken tid du ska natta dina barn, vilka sagor du läser för dem eller med vilka sånger du vaggar dem; ingen bestämmer när du går upp, eller till vem du väljer att sälja din tid och kunskap i utbyte med annat värde. Ingen bestämmer vilka saker du väljer att köpa i butiken (men olyckligtvis begränsar någon vilka saker dessa butiker får lov att saluföra), eller vilka varor och tjänster du väljer att konsumera (återigen begränsat av en överhöghet). Men vad överhögheten inte vet lider den inte av: på en tom väg utan fartkontroller vet ingen hur fort du kör; och vad du handlar med utanför statens insyn har ingen annan med att göra.

När du har gäster på besök interagerar ni som anarkister: de regler som finns för hur man bör bete sig kring andra – vilka ord du väljer, vilka ämnen ni behandlar, hur ni reagerar och resonerar med varandra – är oskrivna och ej genomdrivna med våld. Det finns ingen strålskyddsmyndighet eller finansinspektion som reglerar lördagsmiddag med vänner. De konflikter som kan uppstå i dessa situationer löses fredligt mellan inblandade parter – eller med glåpord och genom att parterna går var sin väg.

När anarkister säger att de vill ha mindre demokrati hör etatisten till sin förfäran att de vill ha mer diktatur och bilder av folkmord dyker snabbt upp. Men alternativet till (lite) mindre demokrati är inte diktatur, utan mer marknad – mer frihet. Om staten gör mindre, är mindre, gör människor mer, på frivillig basis. Det är mycket lättare att ta hand om de som lider eller förtjänar det om staten inte redan plundrat din ficka med tomma löften om att hjälpa dem du precis försökte hjälpa.

Att vurma för anarki betyder inte att man önskar att den starke kör över den svage. Det betyder inte att man tror och tycker att anything goes, eller att inga regler gäller för mänskligt uppförande. Tvärtom. Utan en statlig polis, demokratisk eller ej, som håller ordning och bestämmer vem som får tillgång till vad, måste individer, företag, sällskap, och organisationer själva hålla ordning. Det betyder att individen, familjens, hyresgästföreningen, eller den lokala föreningen på bygden gör mer. Det betyder att vi diskriminerar mer, väljer bort det vi uppfattar som dåligt, och distanserar oss från dåligt uppförande: vi skvallrar om de som gjort bort sig, och förnedrar de som begår fel. Utfrysning är en mobbingmetod som den statliga skolan smutskastat, men är ett fundamentalt verktyg för fria individer och samhällen att reglera dåligt beteende.

För den som högljutt förespråkar att med statligt våld bestämma över andras liv eller med våld ta deras saker (d v s skatt) föreligger en jobbig kognitiv dissonans. När man säger så i argumentation med annan, har man redan brutit mot de implicita regler som konversation baseras på; den kognitiva dissonansen knakar i fogarna.

Än mer ironiskt är såklart att det är precis den typ av folk som tror att stora, stygga stater är den sista utposten mellan människans illvilliga natur och Mad Max som oftast åberopar människors moral, solidaritet, och plikt att hjälpa de som har mindre. Men som James Madison skrev över tvåhundra år sedan:

“om män vore änglar skulle ingen regering vara nödvändig. Om änglar regerade män, skulle varken externa eller interna begränsningar på regeringar vara nödvändiga.”

Till den grad människor i den verkliga världen inte är änglar, minskas också den tilltro vi bör ha till statens förespråkare och de som vill se staten göra mer: staten styrs ju inte att änglar. Ju hemskare människans natur är, desto färre statliga överhögheter vill vi därmed ha och desto mindre möjligheter vill vi ha för politiker och statliga tjänstemän att ta beslut som påverkar oss; ju värre människan är, desto mindre vill vi att människor ska styra en statsapparat med våldsmonopol.

Såhär skriver Arthur Herman om The Viking Heart och Skandinavers mentala arv: “ett fritt bondfolk som, trots alla odds, överlevde och till och med blomstrade sedan vikingatiden, och som var beredda att med våld försvara sin rätt att bli lämnade ifred.”

I min nyårshälsning för 2021 skrev jag att

"Det är inte politiker och affärsledare som är ansvariga för ditt välbefinnande; det är du, dina nära och dem du handlar med. Det heter att allt som krävs för ondskan ska segra är att gott folk inte står upp mot den. I The Gulag Archipelago, den skrift som mer än någonting annat undergrävde Sovjetunionens moraliska anseende, skrev Alexander Solzjenitsyn att ‘linjen som skiljer gott från ont passerar inte genom stater, inte heller mellan klasser eller politiska partier, utan genom varje mänskligt hjärta.’

Den utmaningen står framför oss: slå tillbaka mot ondskan när den träder fram, i den välkända formen av regerande uppifrån eller den lömska formen där vi själva råkar snett. Tala sanning. Skapa värde. Gör din omgivning lite bättre än du fann den. Underminera ondska närhelst du kan; undvik skatt när du kan; bryt omoraliska lagar när ingen ser ‒ eller, om du vågar, när alla ser."

Närhelst du kan, lev som om staten inte finns.


Gilla, dela och kommentera gärna på Twitter


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.