Att dö i harmoni med naturen

post-thumb

För några veckor sedan hoppade New England Journal of Medicine, en av världens främsta och prestigefyllda journaler, på klimattåget. Med pompa och ståt förklarade de att som arbetare inom hälsosektorn, måste de med alla medel de har “bidra till övergången mot en hållbar, mer rättvis, motståndskraftig, och hälsosammare värld.”

Släng därtill in lite floskler om “global prevention”, “bakomliggande orsaker” och dylika flashiga postmoderna uttryck som “inextricably intertwined” och vi vet precis vilken typ av förskönande och skrattretande godhetssignalering som är på gång. (Tomma ord som “motståndskraftig” eller “rättvis” åkte med av bara farten, helt oavsett om de har med klimatfrågan att göra eller ej).

Man behöver inte vara klimatförnekare för att tycka att någonting är fel när läkare och hälsoexperter börjar babbla okunnigt om klimatet. Visst är klimatförändringar någonting som påverkar oss alla, och visst finns det hälso-aspekter kopplade till en något varmare medeltemperatur, orkaner, eller mer osäkra skördar, men eftersom fler personer dör av kyla än av värme borde väl en initial analys peka i motsatt riktning.

För detta senaste utbrott av meningslöst svammel undrar man såklart: är ni som sjukvårdspersonal verkligen i en position att bedöma hur allvarliga klimatförändringarna är – eller än viktigare: göra någonting åt dem? Jag spenderar mycket tid på att bevaka centralbanker, och de är lika galet uppskruvade om allt möjligt som de varken är kompetenta till eller har verktyg att göra särskilt mycket åt: klimatförändringar, sol- och vindkraft, att svarta i USA har sämre mat eller högre arbetslöshet än vita.

Jag ser åtminstone två ordentliga problem i denna världstrend om att mainstreama allt in i andra ämnen.

  1. Det är långt ifrån tydligt att de som slänger sig in i ämnen långt ifrån sina egna kärnkompetenser har någonting att bidra med. Vad läkare vet om klimatförändringarna och vilka professionella strån de kan dra till stacken är inte uppenbart.

  2. Det är än mindre uppenbart att det ligger inom deras arbetsområde, yrkesbeskrivning, eller verktygslåda att kunna göra någonting åt det. Om läkarkåren tycker att vi har för mycket koldioxid i luften, kan de då skriva ut medicin så att deras patienter… liksom minskar sin utandning? Kör mindre bil? Dissar resan till Grekland i vinter? Kan de rekommendera vårdingrepp – eller snarare rekommendera mot vårdingrepp eftersom sådana kräver resurser och tillförlitlig energi – som på något sätt hjälper? Kan de ens ställa diagnos?

Kort sagt: vad sjutton har läkare, sjuksköterskor, eller medicinforskare med klimatet att göra? Ni gör jätteviktiga saker som de flesta i alla samhällen är innerligt tacksamma för. Ni behöver inte springa runt och leka klimathjältar också.

Hans Roslings livsverk var att upplysa en bred allmänhet om hur världen faktiskt ser ut, och rensa ut utdaterade och felaktiga bilder av vår värld. I en av hans många föreläsningar tar han upp den Rousseau-inspirerade myten av den förindustriella människan “levde i harmoni med naturen” medan vi ondskefulla och fallna 2000-talsmänniskor lever i konflikt med naturen. På äkta religiöst vis måste vi såklart ångra oss och be våra klimathärskare om syndernas förlåtelse.

Det intressanta är hur Rosling pekar ut missförståndet: “Våra förfäder levde inte i harmoni med naturen – de dog i harmoni med naturen!”

Naturen, den del av världen som klimataktivister idealiserar och pratar om som mytisk, sagolik, och oklanderlig, är inte särskilt snäll. Den förser oss inte automatiskt med allt vi behöver för vår överlevnad, och den försöker varendaste minut att kväva oss, skada oss, parasitera på oss, och slutligen döda oss.

Den största ironin är såklart att företrädare för människosläktets läkekonst skriker om hälsoriskerna med den moderna världen – utan att, så att säga, först hålla ordning i sitt eget hus.

Det var inte förrän någonstans kring sekelskiftet 1900, då, utrustade med verktygen som denna moderna värld försett dem, läkare började nettobidra positivt till mänsklighetens välbefinnande. Dessförinnan hade enskilda doktorer, shamaner, eller helare förvisso upptäckt vissa behandlingar eller sätt att bota sjukdomar – men som yrke ledde deras missförstånd och felaktiga behandlingar till mycket mer skada än nytta.

Innan den moderna världens rikedom gav läkare verktygen, kommunikationsmöjligheterna, och informationsbevarandet vi tar för givet, var en doktor mer eller mindre ett glorifierat hembiträde: var du ordentligt sjuk i någon åkomma var det högst osannolikt att doktorn kunde hitta felet, att han skulle veta hur man behandlade det, eller hade verktygen att bota dig. Än mer otäcka är de många medicinska ingrepp som länge var etablerad vetenskap – åderlåtning, att behandla långtida huvudvärk genom att skära ett kors i patientens skallben och strö salt i det, eller rekommendera heroin mot halsont, hosta, och förkylningar.

Nej, sjukvården kan genomföra sina fantastiska bidrag till den moderna världen endast genom den teknik, de verktyg, de kunskaper, och den rikedom som den moderna världen förser dem med. Och, såklart, med riklig tillgång på den tillförlitliga och säkra energi som är grunden för klimatförändringarna.

Att bita den hand som föder ens storslagna yrke, och därtill slänga sig in i ämnen man inte förstår sig på eller har verktyg att påverka, är bortom befängt.

Rosling hade inte varit nöjd.


Gilla, dela och kommentera gärna på Twitter


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.