Det som skrämmer staten är dels andra stater och dels dess egna undersåtar. Om boskapet får för sig att staten inte är stark nog riskerar staten (eller snarare de som kontrollerar staten) att de reser sig och byter ut sina härskare. Statens räddning är krissituationer, som den dessutom är expert på att skapa. Detta verktyg används skickligt för att ständigt utöka förtrycket och minska risken för motstånd.
Läs
Statens hunger efter makt är lika omättlig som dess törst efter allt mer av din egendom är osläckbar. Grundlagar och konstitutioner kan se ut som stora begränsningar för de som kontrollerar staten, men egentligen är det tvärtom. Är det något staten behärskar så är det att få saker att framstå som motsatsen till vad de är. Grundlagen förvandlas enkelt till ett verktyg att utöka kränkningarna av undersåtarnas rättigheter.
Läs
Murray Rothbards essä om Statens Anatomi fortsätter med att författaren undersöker hur staten lyckas med det otroliga reptricket att låta en pytteliten minoritet av utsugare härska över, och gravt utnyttja, en överväldigande majoritet av strävsamma och produktiva medmänniskor.
Läs
Det finns två ömsesidigt uteslutande sätt att skaffa sig välstånd. Dels kan man producera och ägna sig åt frivillig handel med andra som producerar. Detta är det ekonomiska medlet. Eller så kan man beslagta produktiva människors varor och tjänster med tvång och våld, vilket är lättare eftersom det inte kräver någon produktivitet från en själv. Detta är det politiska medlet.
Läs
I politik och demokrati kan vi inte ha olika uppfattningar om vad som är viktigt i livet. I fria samhällen utan sånt trams kan vi istället låta varandra vara i fred.
Läs
Statens anatomi, av Murray Rothbard, del 1. I den etatistiska religionen ersätts Gud av Staten. Liksom med Gud håller sig alla med sin egen definition och fyller Staten med eget innehåll. Liksom med Gud finner vi genomgående teman i myten om Staten. I inledningen till Statens anatomi gör Murray Rothbard upp med en vanligaste -- och för Staten viktigaste -- lögnen om vad staten är.
Läs
Kritiken mot ”systemet” och skillnaden mellan antal röster och elektorsröster är andefattig och, ärligt talat, rätt barnslig.
Läs