Trump, Timbro och TDS
Donald Trump har återigen valts till president i USA. Precis som när George W. Bush valdes om till president är människor i Europa och Sverige helt chockade. Hur kunde han vinna? “Alla” vet ju att han är både galen och dålig, så hur kunde han vinna över Kamala Harris?
Problemet här är att europeisk media nästan uteslutande basunerar ut det demokratiska partiets propaganda snarare än rapporterar hur det faktiskt ser ut. Bland annat kunde man om och om igen läsa att Turmp gått till personangrepp och att han skapar polarisering genom “negative campaigning”. Det är förvisso sant, men för den som följt valrörelsen på plats (och inte bara kollat på CNN och MSNBC) framstår rapporteringen väldigt ensidig. Var är rapporteringen om att representanter för Harris - inklusive Harris själv - konsekvent hänvisat till Trump som fascist och även kallat honom Hitler? Nej, det var inte en enstaka felsägning som man därmed kan ha överseende med. Det var ett konsekvent meddelande de sista veckorna i valrörelsen. Men Trump polariserar och är för negativ?
Lägg därtill att svenska och europeiska medier rapporterat om att Trump sagt att han tänker bli diktator, att han kommer att avrätta Liz Cheney medelst arkebusering, att han utlovat ett blodbad eller att han kommer att använda justitiedepartementet mot sina politiska fiender. Det första är en överdrift, de andra och tredje är uppenbart feltolkat, samt det fjärde är en referens till vad president Biden sysslat med sedan 2017. Men om man tror på media är det inte konstigt att Trump låter som jättefarlig. Ändå vann han valet klart - och med fler röster än Harris.
Om man läser svenska och europeiska medier får man helt enkelt en bild som är skevare och mer vinklad än om man följer amerikanska medier. Den rapportering som sker i Europa är som tagen direkt från MSNBCs åsiktsprogram. (MSNBC anses generellt vara den mest vänstervinklade kabeltvkanalen i USA.) Så visst kan man i Europa bli lurad att tro att “alla” i USA bortsett ifrån ett gäng obildade rednecks kommer att rösta för Harris. Precis som “alla” skulle rösta på Al Gore. Men så blev det inte. För den bild som rapporterats i media är helt värdelös som verklighetsbeskrivning.
Däremot fungerar den som politisk programmering. Och det ger upphov till det som i högerkretsar (det vill säga bland republikaner) i USA kallas “TDS” - Trump Derangement Syndrome. Den som lyssnat på propagandan tenderar att tro på den, vilket betyder att de verkligen tror att om Trump blir omvald så är det slutet för kvinnors och minoriteters rättigheter och världen kommer att gå under. Nej, det är dessvärre ingen överdrift.
Man kan diskutera hur vanligt det är med “TDS”, men det är inte ovanligt. Från progressivt håll uppmanas följare av Harris att lämna sina familjer eller sexvägra i sina förhållanden. Och det förefaller vara rätt många, framför allt unga vita kvinnor, som följer uppmaningen. Det tyder på klar “TDS” om man inte anser sig kunna umgås med sin familj eller bryter upp relationer för att de andra röstade på fel kandidat.
Men samma “TDS” finns förvånansvärt nog också utanför USA. Och även bland dem som inte borde vara påverkade. Till exempel har den “nyliberala” tankesmedjan Timbro valt att vid två tillfällen (eller fler, jag läser inte deras utskick så noga) uttrycka sig i tydliga “TDS”-termer om den amerikanskal libertarianska rörelsen. Det är högst besynnerligt, för Timbro har knappast något att tjäna på att ta någon slags ställning för eller emot Trump - och än mindre att använda Trump som vapen mot amerikanska Libertarian party.
Men precis detta valde man alltså att göra. Den 6 november skrev Andreas Johansson Heinö att nyliberalismen är död. Varför? Jo, för att Libertarian party valt att bjuda in Trump att tala på sin kongress. Syftet var att försöka få Trump att anamma libertarianska idéer och lova att frige Ross Ulbricht, men det verkar inte skribenten bry sig om. Inte heller att Trump under talet faktiskt lovade att frige Ross Ulbricht och att tillsätta åtminstone en libertariansk minister i sin eventuella regering (detta var före valet). Varför väljer man att bortse ifrån förklaringen för att därmed kunna smeta ner Libertarian party med (en uppenbart “TDS”-betonad bild av) Trump?
Den 20 november skriver sedan Johanna Grönbäck en uppföljningsartikel som också attackerar Libertarian party - på samma sätt. Grönbäck:
Det libertarianska partiet har kommit att ställa sig nära Trump. De bjöd rentav in honom till sitt eget partikonvent. Att samma Trump under sina första år som president – då senaten och kongressen hade republikansk majoritet – ökade statens offentliga utgifter och således också lät staten växa, tycks spela föga roll.
Varför de bjöd in Trump (de bjöd också in demokraten Robert F. Kennedy, Jr., men om detta skrivs ingenting) har redan förklarats ovan. Grönbäck går dock längre och säger att man inte kan befatta sig med politiker som låter staten växa. Det rimmar illa med Timbros nära relationer med de borgerliga partierna. Och precis samma argument som Grönbäck använder här kan användas om andra icke-libertarianska presidenter, som till exempel Ronald Reagan. Många “nyliberaler”, inte minst i Sverige, är förtjusta i Reagan trots att denne gjorde precis vad Grönbäck säger är hemskt med Trump: han lät staten växa (fast det var förstås av Reagan mer aktivt än att bara “låta” den växa).
Det finns många goda skäl att tycka väldigt illa om Trump, både som president och som kandidat, men Timbro verkar tycka att just Trump är så hemsk att man inte ska tala med honom, inte försöka få honom att anamma libertarianska idéer - och att man till och med inte längre är libertarian om man försöker påverka honom. Det är ett tydligt tecken på “TDS”. Men varför?