Gratis är gott

Vore det inte skönt att kunna ha ett fint hem med mat på bordet utan att arbeta? Kunna åka på solsemester utan att betala något? En läcker bil som inte kostar något att köpa eller köra?

Det är lätt att tänka sig sådant som hade varit bättre om man kunde få det gratis. Faktum är att det är många fler saker vi vill ha om de hade varit gratis. Det som gör att vi inte tänker på många av dem eller anser oss helt enkelt inte vilja ha dem är för att de är “för dyra”.

Vill du ha en Maserati Ghibli? Svaret beror antagligen på om du måste betala den miljon som bilen kostar. Eller om du kan få den är gratis. Om du vill ha en trots att den kostar en miljon så är det troligt att du redan har köpt en. Så om du inte redan har en så är det förmodligen för att du inte tycker att det är värt pengarna (eller lånen).

Det klart att vi skulle vilja ha allt möjligt om det inte kostade oss något. Men även om det skulle ges till oss som en gåva så har det en kostnad.

Vill du ha gratis sjukvård? Det vill garanterat inte de läkare, sjuksköterskor, ambulansförare och administratörer som då måste jobba gratis. Inte heller de som tillverkar de sprutor, slangar, bandage, mediciner osv som används i vården. Eller de som tillverkar sängar, operationsbord, ambulanser.

Allt som skapas, tillverkas och tillhandahålls har en kostnad. Och det är någon som står för kostnaden långt innan det finns en produkt som kan användas. Att en affär har massor av varor betyder inte att handlaren hade kunnat skänka bort hälften. Han eller hon har redan betalat leverantören för dem. Som i sin tur betalat producenterna. Som i sin tur betalat de som tagit fram de material, verktyg och ingredienser som krävs.

Med andra ord, när du vill eller kräver att något ska vara gratis så betyder det inte att det faktiskt blir gratis. Kostnaden kan inte undvikas. Så det betyder bara att någon annan måste betala för att du ska slippa göra det. Vem är det som betalar?

Det är här staten är så farlig, för den spelar på vår önskan att öka vårt välstånd - att få tillgång till mer varor, tjänster, upplevelser osv. Men inte ens staten kan undvika kostnaden, trots att politiker gärna slirar på sanningen och låtsas (ljuger). Om staten skulle lova alla en gratis Maserati Ghibli så finns det säkert människor som skulle tro på det. Men de flesta vet att en sådan bil måste produceras och kostar pengar (även om de inte förstår varför den kostar så mycket).

Om staten skulle lova gratis sjukvård så är det nog många fler som skulle tro på det. Antagligen för att det är något som man tycker att alla “behöver” (som om behov automatiskt gör kostnaden till noll) och för att det är en tjänst (läkare och sjuksköterskor är ju redan där!) och för att man är van vid att inte betala (i alla fall inte på sjukhuset).

Problemet är här att staten hävdar att den har en slags magisk kraft som gör att den kan undvika eller minska kostnaden. Därför hör vi från politiker att staten ger oss “gratis” sjukvård, trots att vi betalar massor i skatt. Eller att vi (det kollektiva Sverige) “har råd” att erbjuda något till alla utan kostnad - de rika behöver bara betala lite mer skatt. Men det är förstås inte sant. Staten är oerhört kostsam och ineffektiv.

Fast även om staten skulle lyckas med sin magi att producera något “gratis” så kan den inte undvika alternativkostnaden. För ponera att staten på något utomjordiskt, magiskt sätt lyckas erbjuda sjukvård utan att behöva betala alla som utför och bidrar till den. Det betyder fortfarande att de som arbetar i sjukvården eller hos dess leverantörer hade kunnat göra något annat. Det betyder också att de bilar som används som ambulanser hade kunnat användas till något annat. Och de byggnader som blir sjukhus hade kunnat vara bostäder eller kontor eller hotell.

Problemet är här att vi gillar gratis - och det är klart lättare att använda (och överanvända) något som inte kostar oss något. Fler människor kommer köra Maserati om de är gratis; fler människor skulle tugga tuggummi om de inte kostade något. Och fler söker vård, även för sådant som knappast kräver läkare, om det inte kostar dem något. Det är så vi fungerar. (Besök närmaste akutmottagning så får du se!)

Och frågan blir därför: vad är det vi inte får tillgång till för att staten är inblandad i och skapar illusionen om att något - som sjukvården - är “gratis”?

Det är frågan som nationalekonomin ställer. Och det är därför ingen gillar en ekonom. Framför allt inom politiken.