SVT diskuterar inflation - och fattar galoppen

post-thumb

I ett förvånansvärt klargörande inslag om inflation i SVT diskuteras hur mycket matpriserna gått upp med Matpriskollens Ulf Mazur. De kategorier varor som gått upp mest under året är snacks och godis med 10%, fisk och skaldjur med 9,2% och skafferi med 9,1%. Men om man jämför med för två år sedan så har fiskpriset skenat: priset på torsk har gått upp med 50% och på lax 40%.

Det finns förstås många anledningar till att priserna på vissa varor går upp. I inslaget nämns olika faktorer som fått priset på vitfisk att gå upp. Socker och kakao är också dyrare, vilket delvis förklarar att snacks och godis ökat mest.

Problemet är att sådana faktorer egentligen inte är inflation, vilket numera definieras som en generell prisökning (eller ökning av “prisnivån” på marknaden). Priser flukturerar alltid och går både upp och ner beroende på en massa olika faktorer. Om tillgången på en vara plötsligt går ner så ökar priset. Om efterfrågan sjunker så minskar det. Att mäta priset och jämföra vad en vara kostade med vad den kostar nu är alltså att jämföra äpplen och päron - det är samma vara, men två helt olika ekonomiska situationer.

Av just den anledningen ansågs inflation från början vara den prisökning som sker till följd av att pengars köpkraft minskas genom att penningmängden ökas. Att priset på torsk går upp 40% är delvis på grund av att både tillgång och efterfrågan idag är annorlunda än för två år sedan men också på grund av att kronan tappat i värde på grund av att Riksbanken manipulerar penningmängden (nästan alltid uppåt). Ekonomi handlar om att försöka skilja på faktorerna så man kan studera verkliga kausalsamband.

Det som är viktigt för konsumenter är förstås inte exakt vad som orsakat vilken del av prisökningen. Det som betyder något är hur mycket man får för de mödosamt intjänade slantarna. Med andra ord: hur höga priserna är.

Att priset går upp för att något har hänt i produktionen (tillgång) eller för att konsumenter beter sig annorlunda (efterfrågan) är inte mycket att göra åt. Sådana prisförändringar känns förstås men speglar att verkligheten förändrats. Men att Riksbanken hjälper staten att finansiera sina påhitt utan att behöva ta ut kostnaden i skatt, vilket är anledningen till att staten har en centralbank, handlar inte om att verkligheten ändrats. Det är en kostnad som skjuts över på medborgarna som man hoppas att de inte ska märka.

Som nämns i reportaget handlar inflation om att priset går upp men inte ner igen. Riksbanken har getts i uppdrag av staten att se till att priserna hela tiden går upp, vilket en ökande penningmängd för det mesta fixar.

Problem som uppkommer i produktion och leder till högre priser brukar följas av prissänkningar när företag och entreprenörer löser problemen och producerar mer av de varor som konsumenter vill ha. Detta är alltså inte inflation utan ett tillfälligt högre pris. Men om man underminerar pengars köpkraft så går priserna inte ner igen - om man inte lyckas öka pengars värde på något sätt (framför allt genom att minska penningmängden).

Det är precis detta som är problemet med inflation: att det är en prisökningstakt. Inflation handlar inte om tillfälliga förändringar i priser utan att priserna går upp i viss takt över tid. Så länge vi har inflation blir vi konsekvent fattigare. Och detta betonades i inslaget i SVT: även om inflationstakten minskar så betyder det att priserna fortsätter gå upp.

Det blir inte billigare att gå och handla.


Cospaias veckobrev

Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.


Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.