Teorins roll i österrikisk ekonomi

post-thumb

Österrikisk ekonomi kritiseras ofta av mittfåreekonomer för att vara “emot” empirisk forskning. Eller som Milton Friedman en gång uttryckte det: om två praxeologer (teoretiker i österrikisk ekonomi) når olika slutsatser så finns inget annat sätt att komma fram till vem som har rätt annat än att slåss.

Dessvärre försökte Friedman inte göra sig lustig. Han kunde inte förstå hur teori kan ställas mot teori och utvärderas utan att “verifieras” mot empiriska data. Vilket är lite konstigt, för han hade knappast hävdat samma sak om matematik, geometri eller logik (och praxeologi/ekonomisk teori är faktiskt bara logisk härledning utifrån handlingsaxiomet). För inte är det så att två matematiker som har olika svar på värdet av x i ekvationen 10x + 12 = 18 måste slåss om saken?

Detsamma gäller om en geometriker hävdar att kvadrater har fyra vinklar som tillsammans är 360 grader och en annan säger “inte alla, jag har sett kvadrater med bara 350 grader!”

I bägge fallen kan vi helt på teoretisk grund säga vem som har rätt och vem som har fel (eller snarare: är en stolle). Och faktum är att vi inom samhällsvetenskap måste göra detta med hjälp av bara teori.

Teori i samhällsvetenskap

Mises argumenterade för att samhällsvetenskap är studien av de fenomen som uppkommer genom mänsklig handling. Det gäller såväl fysisk produktion som skapandet av priser, normer och välstånd. Samtliga är sociala fenomen som måste förstås utifrån mänsklig handling.

T ex kan vi inte förstå fenomenet pengar om vi inte förstår människors handlingar på en marknad. Vi kan inte förstå företag eller nationalism eller ens hushållandet med resurser annat än genom att först förstå mänsklig handling. Därav börjar österrikisk ekonomisk teori med konstaterandet att mänsklig handling är målmedvetet beteende. Varje handling tas för att den av individen som handlar anses vara lämplig som medel för att uppnå ett specifikt mål. Ett sådant mål måste förstås vara värdefullt för individen - och mer värdefullt än alternativen. Annars hade handlingen inte valts.

För att över huvud taget förstå vad det är vi ser måste vi först ha en förförståelse för hur den sociala världen fungerar. Det går inte att förstå vad ett företag är utan en teori om företag, för företaget i sig finns inte (lokalerna finns, logotypen, de anställda, maskiner, osv - men inte själva företaget). Faktum är att många av de parametrar som vi tar hänsyn till när vi handlar inte går att varken observera eller mäta. Istället är det vår subjektiva (och ofta intersubjektiva) förståelse för fenomenen.

Vi anser t ex att vi köper en dator från Apple (företaget) och vi gör detta trots att den kostar mer än andra datorer för att vi har en förståelse för vad det betyder att köpa just en Apple-dator - och hur det gör den datorn annorlunda än andra datorer. Men det enda som går att observera är att en person ger pengar till en annan person (möjligen med en tröja som det står Apple på) och får en dator tillbaka. För att förstå innebörden av transaktionen måste vi ha en förförståelse för vad det kan betyda.

Med andra ord måste teori komma först: det går inte att samla data genom att observera och mäta fenomen för att sedan försöka komma fram till vad som egentligen hände. Inom naturvetenskaperna går det möjligen, men inte i samhällsvetenskaperna. Det är mot bakgrund av en teoretisk förförståelse som vi kan tolka situationer och därigenom förstå vilka data som kan vara relevanta.

Vi inser t ex att Apples marknadsvärde inte har något att göra med hur många kvadratmeter butiksyta företaget har, hur många anställda de har, hur mycket stål de använder i sina produkter, osv. Faktum är att sådana data är rätt ointressanta, för det som betyder något är förståelsen för och värderingen av produkterna.

Teori möjliggör empiri

Eftersom teori måste komma först och måste finnas för att vi över huvud taget ska kunna studera och förstå den sociala världen, så kan den inte utvärderas med hjälp av uppmätta data. Det går inte att använda teori för att hitta vilka data som ska samlas in och sedan använda den datan till att utvärdera teorin. Det blir helt galet.

Istället måste det finnas en systematisk och tillförlitlig metod för att fastställa att teorin verkligen stämmer. För Mises är utgångspunkten vår gemensamma förståelse för mänsklig handling, som ju är kärnan i och orsaken till alla sociala fenomen. Det betyder inte att alla fenomen måste ha planerats och vara medvetet skapade - de kan mycket väl uppkomma utan att någon designat det. Men det kan inte uppkomma utan handling(ar).

Utifrån vår förståelse för mänsklig handling som målmedvetet beteende kan vi logiskt härleda slutsatser. Vi förstår t ex att en handling måste vara motiverad av ett värderat mål - åtminstone för den agerande individen. Dessutom att en handling måste använda medel som för individen anses lämpliga för att uppnå målet. Därmed har vi redan kategorierna medel och mål, som utifrån perspektivet mänsklig handling betyder olika saker (för den som agerar).

Vi inser också att om två personer byter saker med varandra, givet att detta inte inkluderar våld, hot om våld, eller lögner, så måste de värdera sakerna i omvänd ordning. Jag kan byta mitt äpple mot dina ägg om jag värderar äggen högre än äpplet - men bara om du värderar äpplet högre än äggen. Priset är alltså ett mått på vad som bytts mot vad, som befinner sig någonstans emellan individernas värdering av det som bytts. Och så vidare.

Ekonomisk teori består enligt Mises (och den österrikiska skolan) av just sådana härledningar. Varken mer eller mindre. Empiriska fenomen kan sedan förstås mot bakgrund av teorin. Vi kan förstå konsekvenserna av att kräva för höga eller för låga priser på en vara, förbjuda vissa typer av transaktioner eller beskatta individer som skapar profit.

Hur utvärderar man teori?

Hur kan man då veta att teorin verkligen håller måttet? Man kan förstås slåss, som Friedman föreslog. Men eftersom teorin helt och hållet är logiskt härledd från det så kallade handlingsaxiomet går det alldeles utmärkt att genom argumentation påvisa eventuella felaktigheter. Precis som vi gör inom matematik, geometri och logik.

Men om verkligheten säger annat än teorin? Det finns två svar på den frågan. För det första förstås verkligheten med hjälp av teorin, så frågan är i sig underlig och att den ställs är ofta ett tecken på att frågeställaren frångått principen - han eller hon har valt data som sedan används för att utvärdera teorin, vilket är bakvänt.

Det andra svaret är att om teorin säger att något borde hända men det motsatta händer så är det något annat som förändrats men som man inte tog i beaktande i analysen. Till exempel: om ett högre pris borde göra att färre exemplar av varan säljs, men det i verkligheten blev tvärtom (fler säljs till högre pris) då måste något annat ha hänt. För det är knappast så att vi plötsligt tycker om att göra köp som vi förlorar på. Det skulle kunna vara så att varan har blivit på modet och därför anses vara mycket mer värd än tidigare eller att pengar mist sin köpkraft. Sådant kan inte observeras, men vi kan dra sådana slutsatser just för att teori kommer först.

Med andra ord: ekonomisk teori kommer först och ger oss verktygen att förstå ekonomiska (och andra sociala) fenomen. Den hjälper oss att förstå vad som händer genom att både tala om för oss hur det måste vara och gör oss medvetna om att något annat måste ha hänt när vi ser att resultatet blev något annat än det förväntade.

Österrikiska ekonomer är inte emot empirisk forskning, som bidrar med mycket. Men den kan inte hjälpa oss att utveckla teori - för teori kommer först.


Cospaias veckobrev

Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.


Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.