Rätten att flytta dit man vill

Migration har blivit en fråga på allas läppar. Den har också varit föremål för mycket diskussion inom libertarianska kretsar. Vad säger egentligen libertarianismen om migration?

Principen är fri migration

Egentligen är det väldigt enkelt: var och en har rätt att göra precis vad de vill så länge de inte kränker någon annans person eller egendom. Med andra ord borde vem som helst ha rätt att bosätta sig var som helst. Precis som svenskar har rätt att inta spanska solkusten i juli har tusentals chilenare eller syrier (eller för den delen tiotusen tyska bögar, för att tala med P3:s Hassan) rätt att bosätta sig i Sverige.

Principen är rätt uppenbar. Varje individ har precis samma rättigheter som alla andra individer. Vi har rätt att vara lika fria att färdas och bosätta oss var vi vill. Den rätten är individens, ingen annans.

Ingen har rätt till abstraktioner eller strukturer på kollektiv nivå, som till exempel kultur eller språk. Varje generation har trots allt förfasats över ungdomens nyspråk och “import” av både ord, musik och värderingar från andra länder. Men de har inte krävt - eller rätt att kräva - att ungdomar talar på ett visst sätt (eller på ett visst språk), att de lyssnar på viss musik eller förfäktar vissa värderingar.

En sådan rätt hade inneburit att du har rätt att kräva av andra att de beter sig på visst sätt och befinner sig på visst ställe. Men det går långt bortom individens rättigheter. Faktum är att sådana krav i sig är kränkningar av individens rättigheter: du underställer andra dina preferenser och kräver att de gör som du tycker.

Vi har lika rättigheter: jag kan inte kräva av dig att du ska lyssna på heavy metal eller opera (trots att jag tycker att du borde) och du kan inte kräva att jag ska lyssna på skvalpop eller rap (vilket är uppenbart förfärliga musikstilar). Jag kan inte heller kräva att det bara bor människor med viss hudfärg, språk, historia, traditioner osv i området där jag bor.

Fri association

Däremot har jag (och du) givetvis rätt att associera oss med vem vi vill - och att inte göra så när vi inte känner för det. Det är din rätt att välja var du bor inte bara baserat på geografi utan också på vilka andra som bor där. Om du bara vill bo med rika knösar, välj ett sådant område. Om du istället vill bo i en smältdegel med ett hopkok av kulturer, välj det istället. Men att det är ditt val betyder inte att du därför också har rätt att kräva att de rika knösarna bor kvar - de har rätt att flytta annorstädes om de så önskar (även om anledningen är att du har flyttat dit).

Precis som vi alla har rätt att välja vår livspartner (om de också väljer oss) har vi rätt att välja vilka vi har samröre med mer generellt. Och naturligtvis också vilka vi inte har samröre med. Vi gör skillnad på livspartner och andra. Och på vänner, bekanta och okända. Alla sociala grupperingar är och måste vara frivilliga - annars kränker de individens rättigheter. Det spelar ingen roll om det är inom ramen för äktenskapet/samboskapet, vänskapskretsen eller nationen. Var och en har rätt till sitt val, men inte rätt till andras. Du får inte tvinga någon att gifta sig med dig och du har heller inte rätt att säga vem som får och inte får flytta in i ditt grannskap eller till din stadsdel. Men du får förstås välja att inte umgås med dem. Och de får göra detsamma.

Äganderätt

Det är skillnad på att inte vara vän med någon och inte vara någons granne. Det förra kan vara ditt eget val alldeles oavsett vad den andre tycker: denne har inte rätt till din vänskap. Men det senare är något helt annat och skillnaden ligger i äganderätt. Vi har rätt att välja grannar endast genom att köpa närliggande bostad. De har inte rätt att välja bort oss som grannar annat än genom att själva köpa bostaden/egendomen.

Äganderätt handlar inte om associationsrätt. Det är ingenting som säger att du måste umgås med dina grannar. Det kan finnas administrativa skäl att umgås om ni genom bostaden till exempel ingår i en vägförening eller bostadsrättsförening, men det handlar om administration av gemensam egendom och inte valet att umgås.

Det kan tyckas underligt eller till och med orättfärdigt att någon som du kanske tycker är oerhört otrevlig och helst inte har i din närhet, eller någon som har dåligt inflytande på din familj, har rätt att vara i din närhet. Men detta ger dig inte rätten till vad som händer och vem som vistas i din geografiska närhet annat än om det sker på din egendom. Den som vill ha en bufferzon till andra människor måste köpa tillräckligt med mark för att skapa det utrymmet - de har inte rätten att bestämma vem som får bo på annans egendom.

Principen i praktiken

Vad betyder då detta i praktiken? Det betyder helt enkelt att den libertarianska frihetsprincipen gäller - också för migration och bosättning. Begränsningen av din frihet är andras frihet precis som begränsningen av deras frihet är din frihet. Det betyder att du inte kan göra anspråk på hur eller var andra lever sina liv, vilka språk de talar, vilka traditioner de upprätthåller eller vilken tro de har - annat än om det sker på din egendom.

Det är i den meningen som äganderätten är den grundläggande rättigheten. Yttrandefrihet? Ja visst, men inte om det sker på någon annans egendom mot ägarens vilja. Du har inte rätt att prata om precis vad som helst på vilket sätt som helst i någon annans vardagsrum. Religionsfrihet? Ja visst, men det är ingen rättighet att tillbe underliga gudar och utföra främmande ritualer hemma hos någon annan. Och så vidare.

Detta betyder också att man kan vara känslomässigt väldigt fäst vid att till exempel Sverige ska vara svenskt (oavsett vad man menar med det), men man har därför ingen rätt att kräva att alla som bor inom det geografiska territorium som vi kallar Sverige (vilket för de flesta är samma sak som att det är underställt den svenska staten) ska vara eller bete sig på ett visst sätt.

Ska de som bosätter sig i Sverige inte följa våra lagar och respektera våra traditioner? Ur libertarianskt perspektiv är svaret nej och nja. Det är nej för att lagar som är orättfärdiga ska inte följas - oavsett var man kommer ifrån eller vem man är. Lagar som stipulerar beteenden som är rättighetskränkande är orättfärdiga. Och ingen har rätt att kräva att den som flyttar till Sverige måste utföra och anamma de traditioner som de som redan bor här för det mesta håller sig till. Däremot har de inte heller rätt att flytta till Sverige och kräva att andra anpassar sitt beteende till vad de i sin tur tycker.