Gigekonomin - hot eller löfte?
Det talas ibland om att vi är på väg in i en gigekonomi, en ny ekonomisk fas som av vänstern framställs som ett hot och en tillbakagång. För dem är problemet att den så kallade gigekonomin verkar sakna anställningstrygghet och därför ger arbetsgivare och kapitalister ytterligare makt över arbetare. Oförutsägbarhet istället för trygga anställningar och jobb i 40 timmar per vecka, fasta tider måndag till fredag och i förväg bestämd och planerad semester.
Men det är en hotbild som saknar förankring i verkligheten och som bygger på en illusion. Faktum är att de som “extraknäcker” genom att till exempel köra Uber sällan gör det för att de inte har råd att ta ledigt på kvällarna. Att döma av de många uberförare jag talat med världen över verkar det finnas tre huvudsakliga kategorier förare: före detta taxiförare som kör Uber istället för att det är ett bättre jobb och ger bättre betalt, pensionärer eller hemmasittare som kör Uber för att träffa folk snarare än tjäna pengar, samt de som väljer att köra Uber istället för att ha ett “normalt” jobb för att det är friare och mer flexibelt.
Faktum är att heltidsmodellen är förlegad. Den bygger på fabrikssystemet där alla måste arbeta på samma ställe med samma tider för att produktionen ska fortgå. Men så ser väldigt få arbeten ut idag. Det finns ingen anledning till att alla är på kontoret på så kallad “kontorstid”, vilket fler och fler företag inser. Vissa arbetsuppgifter kan kräva att flera är på samma plats vid samma tid, men det är för de flesta jobb ytterst få sådana. Allt fler har flexibla arbetstider och -veckor eller arbetar ifrån ett kafé, bibliotek eller hemifrån.
Tvärtemot vad vänstern hävdar är det heltidsmodellen som är problematisk. Den kräver inte bara att vi säljer all vår arbetskapacitet till samma köpare - vår arbetsgivare - det innebär också att denne arbetsgivare planerar vår tid. Övertidsarbete är ett resultat av att vi har ett jobb och att det ibland kräver mer än de kontrakterade 40 timmarna. Heltidsarbete ger arbetsgivaren makt.
Det är också så att modern avancerad produktion genom heltidsmodellen alienerar arbetstagare från vad arbetet faktiskt är (eller i alla fall borde vara): värdeskapande. Karl Marx argumenterade för att specialiserad produktion gör att arbetare inte längre kan se värdet av sitt arbete och därför kan arbetsgivaren - kapitalisten - betala mindre och göra profit. Marx analys är helt uppåt väggarna fel, men att specialiserad produktion riskerar att alienera arbetskraften ifrån slutresultatet och värdet av arbetet är en korrekt observation. Och detta leder till managerialism snarare än välstånd, det vill säga att det skapas en mängd arbeten kring besluts- och kontrollfunktioner i organisationer som inte bidrar till kundnytta.
De flesta som haft ett arbete på ett stort företag där de arbetat med pappersexercis i ett kontorslandskap har nog undrat över vad de egentligen gör på dagarna. Eller vilken nytta det gör. Denna alienation skapar apati. Och få ser vad värdet av arbetet är.
Gigekonomin visar på ett alternativt förhållningssätt till arbete. Den betyder inte att alla istället för trygga heltidsarbeten kör Uber eller har svårt att få ihop ekonomin. Istället innebär den att man säljer sitt arbete snarare än sin tid - och att man kan pussla ihop arbetet så som man känner för. Med andra ord: den som vill arbeta mycket kan göra det, den som vill arbeta lite kan göra det och den som vill arbeta lite då och då eller på udda tider kan göra det. Och man kan arbeta för den som vill ha arbetet gjort den tid man vill göra det. Resultatet är att makten som det nuvarande systemet ger arbetsgivarna tas ifrån dem och gör arbetstagare och arbetgivare till kontraktsparter med lika rättigheter. Ingen är bunden till någon annan. Och alla får betalt enligt det värde de presterar, vilket skapar incitament att vara effektiv och produktiv snarare än att sitta av tiden på kontoret.
En sådan ekonomi gör arbete till vad det faktiskt är: en knapp resurs att använda för att producera varor och tjänster som gör människors liv bättre. Med andra ord kan vi förvänta oss större produktion (inte minst i värdetermer) samtidigt som lönerna kommer att gå upp - helt enkelt för att arbetet i långt större utsträckning producerar värde.
Gigekonomi är inte ett hot utan ett löfte om en friare och bättre värld. Det är en värld där arbete sker på marknadsmässig grund - där värde ges för värde - och vi därmed arbetar så mycket och på det sätt och den tid vi vill och behöver. Vi är förstås inte där än och ett antal problem måste lösas för att vi ska komma dit - inte minst politiska eftersom ekonomin är reglerad i enlighet med det förlegade heltidssystemet. Gigekonomin är en verklig marknadsekonomi, en social ekonomi av och för riktiga människor.