Friedman hade fel: ekonomi handlar inte om prediktion

Nobelpristagaren Milton Friedman hävdade i en välkänd men undermåligt argumenterad artikel att syftet med vetenskaplig teori är prediktion, det vill säga att kunna exakt förutsäga vad som kommer att ske i framtiden. Friedman gick så långt att han hävdade att det inte spelar någon roll på vilka grunder teorin formulerats så länge den faller väl ut.

Friedmans argument upprepas ofta och gärna av företrädare av den nationalekonomiska mittfåran. Inte sällan försvaras antaganden om ekvilibrium eller perfekt information mot bakgrund av att det ger goda (eller i alla fall goda nog) förutsägelser och att de därför är befogade. Därmed anser de som inte tänkt igenom sådana frågeställningar att saken är utagerad, att det friedmanska argumentet vunnit och att nationalekonomi alltså måste syssla med prediktion. Men det är minst sagt en förhastad slutsats.

Det finns många problem med Friedmans syn på ekonomisk metod. Ett av dem är att hela det ekonomiska studiet kan komma att baseras på teorier byggda på godtyckliga och kontradiktoriska antaganden så länge det finns en (eller flera) studie som verkar falla väl ut. Ett annat är att ingenting säger att knasiga antaganden måste fortsätta att korrekt förutsäga framtiden. Ytterligare ett är att ekonomi trots allt handlar om människor som värderar och tar beslut därefter, vilket gör exakt prediktion omöjlig – vad betyder egentligen en teori som utger sig för att kunna förutsäga exakt någonting som inte egentligen kan förutsägas?

Österrikare ställer sig givetvis tveksamma till Friedmans argumentation och slutsatser. Den som läser artikeln inser ganska snart att det är ett rätt dåligt argument. Det är svårt att läsa Friedmans artikel, som numera anses vara klassisk, utan att undra hur någon kan ta den på allvar. Så dålig är den faktiskt.

Problemet med ekonomi är att det inte går att förutsäga framtiden exakt. Det finns många anledningar till detta, men två viktiga sådana har att göra med subjektiv värdering och tajming. Eftersom mänskligt handlande är baserat på individens personliga värdering av alternativa mål och medel, samt hennes förståelse för vilka medel som kan användas till att uppnå vilka mål, så är hennes beslutsfattande inte uppenbart för en utomstående. Det som jag värderar högt, eller rankar i viss ordning, är inte samma som du hade gjort det. Och det är inte baserat på så kallat objektiva data heller. Bara för att en transaktion ger högre vinst än en annan betyder inte att jag väljer den – jag kan ha hur många anledningar som helst att anse att den andra transaktionen, som ger mindre vinst, är bättre. (Den kanske är snabbare, schysstare, mer moralisk, gagnar mina vänner i större utsträckning, osv.)

Lägg till detta att ekonomi inte endast handlar om en individs ekonomiska beslutsfattande utan att en ekonomi består av oss alla och våra handlingar – som inte sällan är både kort- och långsiktiga, individuella och kollektiva, proaktiva, reaktiva eller interaktiva, osv. För att kunna förutsäga exakta resultat måste man kunna objektivt säga hur alla individer subjektivt bestämmer sig för att handla givet deras personliga förståelse av situationen och rankning av alternativ. Det är så nära en omöjlighet som det går att komma.

Men detta räcker inte. För det handlar också om tajming. Prediktion handlar inte om att säga att priset går upp eller ens att priset går upp med X% - utan också om när priset kommer gå upp. Att centralbanken skapar mer pengar en viss dag betyder inte att priserna skjuter upp samma dag. Det går inte heller att säga att det tar ett visst antal dagar för marknadspriser att bli fullt justerade varje gång centralbanken skapar mer pengar. Faktum är att det beror på så mycket olika saker. Just priser handlar om både tillgång och efterfrågan, vilka bägge är styrda av individers personliga rankningar av de alternativ de ser, förstår och kan komma på. Men när justerar varje individ hennes rankning? När inser hon att de extra pengar hon tjänar bör konsumeras? När väljer ICA-handlaren att höja priset på prinskorv som resultat av att centralbanken skapade tre miljarder kronor i måndags – och med hur mycket?

Friedman verkar inte ha förstått vad han föreslog. På ett abstrakt plan verkar argumentet kanske rimligt, för en teori bör ju kunna utvärderas. Och varför inte utvärdera den givet vad den förutsäger? Men ekonomi handlar inte om att beräkna gravitationens dragningskraft på ett objekt eller i vilken bana Jupiters månar kretsar kring gasjätten. Ekonomi handlar om subjektiva värderingar som ger upphov till individers handlingar, som i sin tur skapar effekter på vilka resurser som finns, var de finns, hur mycket som finns, vilka användningar de har, samt när de kommer att användas. Och detta är i sin tur objektiva fakta som tolkas subjektivt av andra individer, som i sin tur tar beslut att handla enligt sina egna, personliga värderingar, rankningar och förståelser.

Så fort vi inser att ekonomi inte är en naturvetenskap utan handlar om sociala sammanhang så faller Friedmans argument. Det inte bara spricker och går i bitar, utan försvinner helt – för det finns ingenting där. Hela argumentet bygger på en felaktig syn på ekonomi och social teori.