De stora barnen och ekonomin

post-thumb

Barn har en härlig fantasi, som det brukar heta. Samtidigt är den problematisk, för de har inte alltid lätt att se skillnad på verklighet och rena påhitt. Och när man inte ser skillnad på verkligheten och fantasin kan det lätt leda till problem. Att tro att man kan flyga betyder förstås inte att man kan flyga. Det spelar ingen roll hur starkt vi tror att vi kan kasta oss utför ett stup och sväva genom luften - vi kommer ändå att falla platt till marken.

Det är alltså viktigt att se skillnaden, för om vi inte förstår den kan vi råka riktigt illa ut. Därför består en stor del av vår uppväxt av att smaka på, testa och pröva vad som funkar och vad som inte funkar. Det gör att barn har en förmåga att slå sig, men också att lära sig snabbt. Ett bränt barn skyr elden, som det heter. Barnet bränner sig bara en gång, för det lär sig snabbt av konsekvenserna.

Även om det är viss förenkling så kan man säga att skillnaden mellan ett barn och en vuxen är just att de förra inte har lärt sig att se verkligheten för vad den är. Det är förstås mycket annat som skiljer också, men det som förenar vuxna är att de redan skapat sig en förhållandevis pålitlig bild av vad verkligheten är och vad man själv kan rå på. Vuxna anser sig normalt inte kunna flyga, till exempel.

Vi kan också hjälpa våra barn att bli vuxna genom att lära dem, visa dem, samt skydda dem. En stor del av uppfostran handlar således om att hjälpa barn att förstå verkligheten. Vi hindrar dem från att kasta sig utför ett stup för även om de därigenom lär sig att de inte kan flyga är konsekvenserna för svåra. Så vi bistår barnen i deras utveckling när de lär sig se skillnad på vad som är fantasi och verklighet.

Relationen mellan fantasi och verklighet

Fantasi och verklighet är däremot inte helt skilda - de har med varandra att göra, för fantasin är inte sällan det som leder till att vi förändrar verkligheten. Det är något grundläggande mänskligt att tämja och nyttja fantasin till att göra verkligheten bättre. Att skapa nytt, hitta lösningar på problem och finna nya vägar handlar om att låta fantasin ledsaga oss till nya verkligheter. Men allt är inte möjligt - som att kasta sig utför en klippa och sväva genom luften - så det är viktigt att hitta balansgången mellan det omöjliga fantiserandet och det möjliga kreativa.

Balansgången är svår, för det är lätt att hålla kvar vid “för mycket” fantasi och bli en drömmare eller hopplös risktagare. (Skillnaden är att den förra i alla fall har vett att inte agera på rena fantasier.) Men det är också lätt att fela åt andra hållet: att släppa taget om fantasin för mycket och därmed stänga dörren för förnyelse och förändring. Många hamnar dessvärre i sådan pessimism och en restriktivt konservativ syn på världen som bara begränsar. Att se ned på nymodigheter och förfäras över ungdomen “nu för tiden” är exempel på detta.

Ekonomi som fantastisk verklighet

Vad har detta att göra med ekonomi? Jo, att ekonomi står ut som en specialiserad kunskap där många väljer att hålla fast vid barnets snarare än den vuxnes syn på verkligheten. De väljer att vara drömmare.

Många har väldigt fantasifulla åsikter om hur ekonomin fungerar eller hur den bör stöpas. Inte sällan är dessa åsikter omöjliga i verkligheten, vilket är lätt att se om man tänker systematiskt om ekonomin och marknadens mekanismer. Men de flesta väljer att istället tro och förlita sig på fantasin.

Så är inte fallet med andra specialistkunskaper. Ingen vuxen skulle få för sig att fysiken hittat på gravitation men att den egentligen inte finns. Om så var fallet skulle vi se många som, liksom i exemplet ovan, kastar sig utför stup och flaxar med armarna. Men det gör vi alltså inte. Det är väldigt få som tror att det är möjligt. Även om många av oss inte har expertkunskap så antar vi att fysiken har rätt och att den lär oss om hur verkligheten fungerar. Det stämmer också med vår egen erfarenhet.

För ekonomi gäller tydligen en annan analys. Här väljer många att helt bortse ifrån det vi vet om hur en ekonomi fungerar. Det är inte helt ovanligt att vuxna människor förkastar ekonomistudiet helt eller till exempel hävdar att ekonomer “hittat på” att resurser är knappa. Enligt denna fantasi skulle det alltså finnas tillräckligt av allt för alla. Anledningen till att det inte är så är att ekonomer hittat på att det råder brist.

Det är en underlig hållning, för det står var och en fritt att ta av sig kläderna och ta till skogs för att leva utan påhittet att resurser är knappa. Om det verkligen var så att knapphet och brist är påhittade då skulle vi ha mycket att tjäna på att vända samhället ryggen.

Intressant nog så gör inte ens de mest högljudda kritikerna detta. Liksom den franske filosofen Rousseau, som filosoferade om den “ädle vilden” som ideal men valde att bo i storstaden hela livet, är det väldigt få kritiker som väljer att ta till skogs. Kanske inser de på ett djupare plan att det bara är en fantasi - något som inte kan bli verklighet.

Men det skrämmande är att de ändå försöker tvinga verkligheten att bli som fantasin, inte sällan genom politik. Likt fantasifulla barn har de uppenbart svårt att se vad som är verklighet - de vill inte ge upp den omöjliga fantasin. Och precis som sådana barn blir de arga, frustrerade och skriker och gråter när de inte får som de vill. Även om det egentligen är helt omöjligt.


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.