Hate to break it: Politikerna kan inte ”fixa” elpriserna
Skenande elpriser har fått oss att som så många gånger förr vända oss till våra politiker. “Snälla! Ni bär ansvaret för de beslut som orsakat detta problem. Ställ nu allt till rätta och håll era löften.” Men som lika många gånger förr kommer de att göra oss besvikna även nu.
Skälet är enkelt: Elpriset är inte det riktiga problemet. Visst, det är jobbigt att elpriset dragit i väg, men det verkliga problemet är att det råder en brist på el. Det höga priset är bara ett symptom på bristen. Priset är marknadens försök att hantera detta, genom att uppmuntra hushållning och produktion. När priset är högt lönar det sig särskilt att vara sparsam med det man har och att skapa mer av det. Det kan ta tid, men det höga priset leder vägen mot en större tillgång och problemets lösning.
Om detta är politikerna helt ovetande. I stället för att angripa bristen går de till attack mot priset. Ett antal politiker har föreslagit Sverigepriser, alltså i praktiken ett exportförbud. Det är helt riktigt att detta inledningsvis skulle sänka priset, till nackdel visserligen för de européer som är i ännu större behov av el än oss. Men ganska snabbt skulle producenterna ta hänsyn till att el producerad i Sverige ger betydligt sämre avkastning än el producerad i andra länder och börja stänga ned sin produktion här. Dessutom, när svenska företag inte kan sälja sin el till de som betalar mest gör de förluster och vi blir fattigare som land. Även om vi kan få ett lägre Sverigepris på el kommer vi att få högre Sverigepriser på andra varor, när de blir relativt dyrare.
Ett annat förslag, som framförts både från höger och vänster, är olika former av högkostnadsskydd. När priset blir extra högt ska staten gå in med ekonomisk kompensation. Detta förslag hjälper såklart människor i någon utsträckning, även om det också kommer att leda till mindre hushållning. Det större problemet är att det staten ger tar den från någon annanstans. Om människor ska få mer pengar i form av högkostnadsskydd kommer de antingen att behöva betala mer i skatt eller få mindre av andra pengar från staten. Som bekant skapar inte staten värde, utan fördelar bara en del av det som kommer från marknaden.
Dessa förslag grundar sig i samma ignorans som tog oss hit: en ignorans av produktionen. Politiker är ointresserade av hur värde skapas. Det är roligare att fördela det andra producerat och ta åt sig äran för det. För sent upptäcker de att produktionen är en förutsättning för fördelningen. Nu betalar svenska folket kostnaden för deras senfärdighet.
Foto: Holophane gatubelysning i Norrköping 1927, taget av Karl Ludvig Lindelöw.