Väljarnas galenskap

Det är valår. Det betyder att samtliga partier låtsas vara i opposition. Huruvida de sitter i regeringen eller utgör underlag för densamma spelar ingen roll. Alla partier vill visa att det finns problem och att de har Lösningen på desamma. Att partierna redan sedan länge sitter i landets (statens) högsta beslutande organ Riksdagen spelar tydligen ingen roll. De har helt enkelt inte lyckats göra något åt problemen än. Så rösta på dem! Nästa gång blir det kanske bättre.

Politisk galenskap

Som Albert Einstein lär ha sagt är galenskap att göra samma sak om och om igen men förvänta sig ett annat resultat. Det är just sådan galenskap som politiken bygger på. Väljarnas galenskap, för de förväntas att engagera sig och legitimera Makten åtminstone vart fjärde år genom att rösta på vissa (men inte alla) politiker.

Varje valrörelse fokuserar på allehanda slogans och känsloord för att locka röstboskapet till valurnorna. Men den egentliga frågan kan man endast läsa mellan raderna: Varför löser inte politikerna problemen?

Den frågan är egentligen felställd, för politik handlar inte om att lösa problem. Som Olof Palme uttryckte det, politik är att vilja. Varför är inte politik att åstadkomma? Svaret är enkelt: Om politiken verkligen levererade så skulle den inte längre behövas. Och då blir hela den politiska klassen utan arbete. Dessutom mister de den prestige som många i skolan har lärt sig förknippa med politiskt “ledarskap”.

Politik handlar om problem

Istället för lösningar handlar politik om att identifiera och exploatera problem. En del av detta handlar förstås också om att blåsa upp mindre problem till att verka större. Och att skapa eller förvärra problem, som därför tarvar en snabb och hårdhänt lösning.

Att endast identifiera problem är inget problem i sig, men att blåsa upp, förvärra och skapa nya problem är per definition problematiskt. Men detta är politikens livsblod. Det är också ett uppenbart och starkt incitament för politiker som söker makt. Om problemen blir fler och större så krävs mer makt för att lösa dem. Därmed krävs också fler politiker.

Den politiska logiken handlar alltså inte om att skapa lösningar, utan precis tvärtom: att skapa problem, vilka i sin tur göder politiken och skapar efterfrågan för mer politik bland väljare och medborgare. “Någon borde göra något”, som det ofta heter. Denna någon är ofta staten. Och anledningen till att vi anser att någon måste göra något är att det finns ett problem som vi uppmärksammats på och som verkar brådskande att komma till bukt med.

Nästa mandatperiod

Problemen som politiker och politiken tar upp är inte påhittade. De är ofta riktiga problem, för ju riktigare de är desto mer övertygande blir argumentet att de måste lösas (snabbt!). Men problemen är skapade. Många av dem är skapade som resultat av okunnighet och dumhet, inte sällan på grund av ekonomisk oförståelse. Andra är skapade med uppsåt och illvilja. I bägge fallen är politiken orsaken snarare än lösningen.

Med detta i åtanke framstår både valrörelsen och politikers löften i ett helt annat ljus. Och det ger inblick i vad vi kan förvänta oss av nästa mandatperiod. Helt enkelt bör vi inte förvänta oss lösningar på problem, utan tvärtom fler och allt mer brådskande problem. Med andra ord: mer av samma. Och vi bör förvänta oss att resultatet också blir detsamma. Som den gode Einstein lär ha sagt är det galenskap, men det är inte politikerna som är galna. Det är väljarnas galenskap.