Varför bryr du dig?
Bill Burr är en av mina favoritkomiker, men ibland resonerar han farligt fel utan att hans publik märker någonting. I ett klipp jag såg nyligen pratar han om hur Nestlés tidigare VD ska ha sagt att vatten inte är en mänsklig rättighet, och att han därför borde skjutas. Just att han inte förtjänar att leva är antagligen något han säger för komisk effekt, men det sätter ändå fingret på ett väldigt vanligt felslut vi gör när det gäller mänskliga rättigheter.
När Bill Burr, eller många andra för den delen, hör någon säga att vatten, sjukvård eller skola inte är mänskliga rättigheter så hör han antagligen att det inte gör något om fattiga, outbildade människor dör av vätskebrist. Det som är så farligt med det tankesättet är att det till förmån för medkänsla och frustration förkastar allt vi numera vet om hur man gör något så tillgängligt som möjligt för så många som möjligt, vilket borde vara det vi ska sträva efter.
Det är lätt att titta på samhället i dag och se att vi måste göra något åt bostadsmarknaden, så att folk har råd att bo, eller sjukvården så att folk kan hålla sig friska, eller skolan så att alla växer upp kunniga och redo för vuxenlivet. Det är därför staten måste ta på sig ett extra stort ansvar just där, eftersom det är för viktigt för att lämnas åt slumpen. Men kom då ihåg att det är just där staten lägger sig i som mest som det fungerar som sämst. Och det är ingen slump.
Att utbilda sig själv i grundläggande ekonomiskt tänkande är inte bara tidskrävande och alienerande (och det är inte vad den här texten syftar till). Det är också väldigt kul och är antagligen det enda sättet att få vår instinktiva medkänsla för andra människor att faktiskt kunna resultera i ett ökat välstånd för de som behöver det som mest. Vi får inte glömma att vi människor och våra hjärnor främst utvecklats för att överleva i små lokala grupper under och innan stenåldern. Det var en tid då kunde vi inte rösta bort vår inneboende drivkraft att göra allt vi kunde för våra medmänniskor. Våra instinkter och känslor hjälpte oss inte att åstadkomma global rättvisa och matförsörjning genom att leja bort det arbetet till byråkrater.
Nu är vi inte kvar där, isolerade i grottor och skogar. Därför måste vi använda något annat instrument för att bygga ett större välstånd i dag.
Att kalla vatten för en mänsklig rättighet hjälper bara oss själva att känna oss duktiga. Det påverkar inte tillgången till vatten, på samma sätt som att göra detsamma med sjukvården inte ser till att fler människor får träffa en läkare. Vi måste fråga oss själva varför vi bryr oss om såna här frågor. Om det är för att vi vill känna oss goda så kan vi för all del fortsätta prata om rättigheter.
Det bästa vi kan göra nu är att fortsätta utbilda oss och andra i ekonomiskt tänkande, förslagsvis genom att läsa på Cospaia, och hålla tummarna för att staten inte tar över matförsörjningen.
