Polismannen som blev anarkokapitalist

post-thumb

Klockan är tidigt på morgonen och någonstans i Köpenhamnsområdet slås dörren till en lägenhet in. In väller poliser med skarpladdade kulsprutor som rycker de två personerna som bor i lägenheten ur sängen. Medan lägenheten rannsakas förs den manliga boende i handbojor till häktet av vad som faktiskt är hans tidigare kollegor.

Början på en sådan historia får de flesta av oss att fundera på vad för förfärligt någon gjort för att bli behandlad så av polisen. Något hemskt måste han ju ha gjort? Kanske har han planerat en terrorattack eller något annat som gör att han dras upp ur sängen med en MP5:a i ansiktet?

Men det är inte så. Lägenhetens boende, mannen som togs i polisens förvar, är faktiskt ganska fredlig. Frågar du makten, har de dock en annan åsikt. Varför det är så kommer vi till längre fram.

Vi vrider tillbaka klockan till mitten av 2000-talet. På polisskolan strax utanför Köpenhamn går en kille tillsammans med andra unga människor som drömmer om att utbildas i att hjälpa sina medmänniskor. Killen heter Lars Kragh Andersen. Redan då känner han sig lite annorlunda jämfört med de andra eleverna, vilket en specifik episod som han minns visar. Eleverna har lektion och en skolskjutning har nyss ägt rum i USA. Tillsammans med läraren pratar man om vad som förväntas att man som dansk polis ska göra om något liknande skulle hända i Danmark. Läraren berättar att, i motsats till USA, förväntas man som polis i Danmark ta in sig och skydda barnen även om det inte finns förstärkning än. En annan elev frågar om det verkligen kan stämma, för vad händer om man blir skjuten av gärningsmannen?

Här blir det uppenbart för Lars att det finns en skillnad i mentaliteten mellan honom och hans kommande kollegor, för han tänker: “Vi som polis har monopol på att bära vapen, klart som fan vi måste kasta in oss i situationen för att skydda vanligt folk”.

Detta blev början på en karriär inom Köpenhamnspolisen som om och om igen visade meningsskillnader mellan Lars och hans kollegor. Sista exemplet var år 2010 då Lars offentligt tog avstånd från danska narkotikalagstiftningen med orden att han nog kunde tänkas titta åt andra hållet om det bara rörde sig om droger. Efter detta valde Lars att säga upp sig från polisen, då han insett att jobbet inte stämde överens med hans värderingar.

Början på en karriär som statens fiende

Att leva som man lär sägs vara ett ideal och efter ha slutat sin karriär inom polisen var det vägen Lars slog in på. Inom danska medier blev han känd vid olika namn som Licens-Lars, då han protesterade emot licensavgiften till danska statsmedier och uppmuntrade folk att strunta i att betala eller Hasch-Lars när han argumenterade för narkotikalegalisering.

Ett exempel på hur Lars avslöjar statens hyckleri, i relation till narkotikalagstiftningen, gällde att en myndighet kan bestraffa dem som bryter mot lagen fastän den andra sedan tar in pengar oavsett vad man gjort. Detta gjorde han genom att bilda ett företag, sedan sälja joints på dåvarande danska justitieminister Morten Bødskovs Facebooksida och rapportera in försäljningen till skattemyndigheterna. Försäljningen polisanmäldes och Lars dömdes för detta samtidigt som vinsten blev konfiskerad, fastän skattemyndigheterna fortfarande ville ha moms från försäljningen.

Karriären inom politisk aktivism har inneburit att Lars otaliga gånger drabbat samman med sina tidigare kollegor, vilket ibland resulterat i våld från dessa. En sådan episod hände vid häktet på Station City då Lars fick stryk av två poliser för att han nekade att städa sin cell. Det har också gjort Lars till ett välkänt ansikte inom polisen, något som betyder att polisen i en del fall kapitulerar när de möts av Lars, endast beväpnad med goda kunskaper om polisens regler och lagstiftningen samt en kamera. Det sistnämnda har varit en orsak till att polisens fackförbund Politi-forbundet har börjat vurma för det ska vara olagligt att filma polisen, då Lars många gånger har filmat polisens olagligheter.

Det som dock har gett Lars hans inofficiella status som statens fiende är inte bara ovanstående, som är få av många exempel på hur Lars visar på myndigheternas inkompetens och olagligheter, men att Lars också gått direkt efter toppen i dansk politik. Detta började 2014 när han läckte 91 politikers personnummer, något som i Danmark betraktas som känslig och skyddad information, däribland de allra mest mäktiga politikerna såsom statsministern och försvarsministern. Inom den danska anarkokapitalistiska miljön sålde Lars tröjor med statsministerns personnummer. Andra exempel var när Lars anmälde den dåvarande utrikesministern Jeppe Kofoed för våldtäkt för att denna hade haft samlag med en ung tjej från Socialdemokratiets ungdomsparti, en tjej som bara dagar innan händelsen hade fyllt 15.

Covid-19 och upproret emot staten

När covid-19-pandemin började ta fart tog den danska staten ett radikalt annorlunda förhållningssätt än vad som gjordes i Sverige. Folketinget, danska motsvarigheten till Riksdagen, klubbade i mars 2020 igenom lagstiftning som gav den sittande regeringen närmast oinskränkt makt att göra som den ville utan att behöva godkännande från en majoritet i Folketinget.

Detta medförde en rad beslut som inte är värdiga ett västerländskt land och Lars har som en form av aktivism brutit emot dessa. Det har han gjort till exempel genom att livestreama på Youtube när han sålde alkohol, även fastän detta var förbjudet med motiveringen att sänka smittspridningen, rest ur och in i landet fastän det fanns reseförbud eller hjälpt folk att kringgå kravet på munskydd.

Det som dock verkligen har upprört myndigheterna var Lars kamp emot det så kallade coronapasset. Under flera längre perioder krävde myndigheter att man skulle använda coronapasset om man skulle resa med offentlig transport, gå till affären (dock med undantag från mataffärer) och göra många andra aktiviteter. Även på vissa ställen blev det krav på passet om du skulle gå till jobbet. Genom sina sociala medier gjorde Lars, enligt polisen, reklam för en app som man kunde använda för att göra sitt eget pass och därmed kunna leva sitt liv utan att behöva bli vaccinerad eller testad hela tiden.

Motiveringen var såklart frihetlig, att staten inte har rätt lägga i sig sådana saker. Men detta har också dragit uppmärksamhet mot Lars från myndigheterna och medverkat till händelsen i början av denna artikel. Efter en kortare vistelse i fängelset och dom på 9 månaders fängelse i danska byretten (motsvarande tingsrätten i Sverige) avvaktar Lars just nu överklagandet till Landsretten (motsvarande hovrätten) där åklagaren yrkar på längre straff.

Lev som du lär

Lars beskriver själv sig som en frihetskämpe. Hans kamp är emot staten och grundas i hans ideologiska inriktning som anarkokapitalist. Lars är en högljudd motståndare till staten, även om det kommer med stora kostnader för honom själv. Lars lever som han lär, utan kompromiss när det gäller den organisation vi alla hatar: Staten.

Vill du se mer av Lars och höra om hans kamp, rekommenderar skribenten dig att följa honom på Youtube. Lars har egen kanal och är medvärd på den danska podden Ytringspligt.


Cospaias veckobrev

Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.


Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.