Ekonomisk okunskap från svenska Mises-Institutet

I en artikel på mises.se daterad 6 mars 2022 skriver Andreas Granath om utbud och efterfrågan. Artikeln är till synes den första i en serie om grundläggande ekonomisk teori. Det är ett lovvärt initiativ, som vi på Cospaia delar, för det behövs sannerligen mer ekonomisk kunskap – för att inte tala om ekonomisk förståelse. Många av de problem vi ser i samhället – och inte minst i politiken – kan härledas till att många tror på rena dumheter snarare än förstår ekonomi.

Dessvärre börjar artikelserien börjar inte så bra, för artikeln innehåller en mängd felaktigheter som kan göra diskussionen vilseledande. I den här artikeln reder vi ut dessa misstag med originalartikeln som fond.

Utbud

I artikeln hävdas att utbud är “antalet handelsvaror eller tjänster”, vilket inte är helt korrekt. Än värre blir det när varor sedan delas upp i råvaror och produkter. För det förra används guld som exempel:

Guld är en sådan råvara. Genom geologiska mätningar kan man uppskatta utbudet av guld som finns under jord. Ju mer information man har om ett utbud desto exaktare prissättningar.

Det verkar alltså som att utbud (eng. supply) enligt artikelförfattaren är den potentiella mängden av en råvara oaktat de kostnader som krävs för att göra den tillgänglig i produktion. Det är en unik tolkning av det ekonomiska begreppet. Varför prissättningen skulle baseras på potential är inte uppenbart. Och vilken potentiell tillgång till guld? Bör man inkludera också eventuella guldfyndigheter på kometer och andra planeter?

Den formella definitionen av utbud, både inom mainstream och österrikisk ekonomi, är “vilja och förmåga att sälja (en viss vara till ett visst pris)”, vilket bestäms av en persons värdeskala.

Utbud handlar om en existerande vara, oavsett om den är avsedd för konsumtion eller används i produktion, som finns tillgänglig för försäljning. Att det finns guld att vaska i bäckar eller gräva fram ur berg är inte utbud. Däremot kan utbudet öka om marknadspriset är så högt att det gör att mer investeras i att ta fram det. Logiken är alltså faktiskt den motsatta mot vad som presenteras i artikeln: marknadspriset på tillgängligt guld kan motivera att man gräver fram mer, inte tvärtom.

Efterfrågan

Artikelns diskussion om efterfrågan är tyvärr också vilseledande, även om den lutar sig mot en vanlig missuppfattning. Diskussionen börjar så här:

Vad är det egentligen som efterfrågas? Det är dels utbudet som efterfrågas men det som egentligen varje människa efterfrågar är överlevnad och ökad levnadsstandard. Det är efterfrågan på dessa som har fört hela civilisationen framåt genom människans uppfinningsrikedom.

Det som nämns här är inte efterfrågan (eng. demand) utan önskemål (eng. wants). Förvisso baseras efterfrågan på de önskemål vi har och hur vi rangordnar dem, men efterfrågan är alltid av befintliga varor. Likt utbud ovan definieras efterfrågan så här: “vilja och förmåga att köpa (en viss vara vid ett visst pris)”.

Efterfrågan visar hur köpare väljer att agera givet de varor som redan finns tillgängliga (att köpa) på marknaden. Med andra ord, det finns ingen efterfrågan av framtida produkter. Nästa mening i artikeln, som menar att “Uppfinnarens jobb är att uppfinna det som efterfrågas”, är alltså faktiskt inte korrekt. Uppfinnare och entreprenörer skapar (nya) varor som de hoppas kommer att efterfrågas (notera tempus).

Det uppfinnare (egentligen entreprenörer) gör är att försöka skapa varor som de tror kommer att tillfredsställa konsumenters högt rankade önskemål och därför efterfrågas. Konsumenter väljer mellan de varor som erbjuds. Det är dessa val – konsumentens vilja och förmåga att köpa – som är efterfrågan.

Begreppet används förvisso slarvigt i vardagligt tal, men det är inte en anledning att göra så också i ekonomiska resonemang.

Prissättning

Artikeln avslutas med en kort introduktion till prissättning (pristeori), vilken egentligen kommer att diskuteras i nästkommande artikel (i skrivande stund ännu inte publicerad). Men här gömmer sig ytterligare missförstånd.

Dessa kan illustreras av en välkänd diskussion av Eugen von Böhm-Bawerk i dennes Positive Theory of Capital (se bok IV, kapitel 2-5). Böhm-Bawerk använder sig av en hästmarknad för att visa hur priser sätts. I exemplet definierar Böhm-Bawerk utbud och efterfrågan enligt ovan. Marknadspriset sätts sedan genom budgivning mellan villiga köpare och säljare, vars reservationspriser (köpares maxpris och säljares minpris) fastställer “marginalparen”, som i sin tur bestämmer priserna genom förhandling. (Slutpriset, eller marknadspriset, kan teoretiskt endast bestämmas till intervallet mellan marginalparens reservationspriser.)

Alla ekonomiskt intresserade bör läsa Böhm-Bawerks analys, för den är både enkel att läsa och enormt klarsynt och klargörande. Likt all god ekonomisk teori är den universell och evig. Med andra ord sker prissättning enligt österrikisk ekonomisk teori fortfarande på det sätt som Böhm-Bawerk förklarade. Det är en förklaring som (fortfarande) håller både logiskt, intuitivt och empiriskt.