Vi behöver marknad, inte kommuner
Det börjar bli brist på tomter. Intresset av att renovera ödehus, bygga nytt eller bara flytta från stan ut på landsbygden har nämligen blivit enormt under pandemin. I många landsbygdskommuner säljs hus och tomter som aldrig förr.
I en av dessa kommuner, Valdemarsvik i Östergötland, rapporterar SVT att man nu har sålt slut på tomter. Detta inkluderar en villatomt som stått tom i 40 år. Aline Eriksson, plan- och byggchef i Valdemarsvik, säger:
Det har bara sagt poff nu under pandemin när det gäller intresset för villatomter.
Med sådant plötsligt tryck kan det kanske tyckas vara naturligt att tomterna tar slut. Men det är inte slut på mark, utan på mark som kommunen planerat och förberett för boende. Det är en artificiell knapphet, som inte går att göra något åt i dagsläget. Det kräver nämligen att politiker och tjänstemän planerar nya områden för boende innan mark kan styckas upp och bebyggas: det ska planeras för avloppssystem, vägar och tomtstorlekar och -gränser ska beslutas, skolor och annan samhällsservice ska in på ritningen. Den processen tar ett par år eller mer.
Eriksson fortsätter:
Hade man vetat om att pandemin skulle komma och hur det här skulle påverka intresset då skulle man ju naturligtvis ha sett till att man hade mängder med färdiga tomter som bara var att lägga ut till försäljning, men det här visste ju ingen om.
Så är det förstås - framtiden är oviss. Men det är den alltid. Vad är nytt? Att politikerna togs på sängen. Men det är egentligen precis samma problem som entreprenörer brottas med hela tiden: de planerar, investerar och producerar för en oviss framtid. Det går inte att veta vad folk kommer att vilja ha, när de kommer att vilja ha det, på vilket sätt de vill ha det, osv.
Marknaden löser detta problem genom att låta entreprenörer konkurrera om framtida vinster. Därmed konkurrerar de också om de resurser som finns tillgängliga i nuläget, som kan användas till framtida vinster. Och av den anledningen kommer priser på resurser i nuläget att representera entreprenörers kollektiva syn på vad konsumenter kommer att vilja ha mest i framtiden. Det är, som Ludwig von Mises uttryckte det, en intellektuell arbetsdelning: framtiden går inte att förutspå i exakthet, men genom att involvera så många som möjligt, som dessutom riskerar att förlora sin egen egendom om de har fel, så kommer man så rätt det är möjligt.
Politiken är annorlunda. Där är det ett beslut som tas, ofta av människor som har liten eller ingen specialkunskap och ofta saknar goda idéer (politiker) - och som bekostas av “någon annan” (skattebetalarna). Det finns helt enkelt ingen anledning att det blir rätt. Och när det blir något så blir det allt som oftast alldeles för sent.
Lägg därtill att det finns lagar som bestämmer att kommunen måste planera områden i detalj (det kallas till och med “detaljplaner”) innan något kan göras. Det är inte konstigt att det blir brist. Det är heller inte konstigt att det blir fel. Och ofta blir det dessutom konflikter mellan de boende och den plan som politiker har för området, till exempel när ett område med sommarboende ska planeras till åretomboende.
Om detta istället sköttes av entreprenörer skulle vi se många fler och olika lösningar, vilket skulle leda till mer valfrihet och bättre kunskap om vad som fungerar bra. Det skulle också skapa verkliga marknadspriser på mark, vilket skulle underlätta både för entreprenörer att investera i rätt saker och boende att välja bostad och bostadsort. Och vad är det som säger att det måste finnas visst antal planerade skolor och matvarubutiker i ett område bara för att man har fått för sig att det ska bo ett visst antal människor där? Det finns massor av lösningar på sådana “problem” som aldrig kommer att provas på för att kommunen har monopol och lagen säger hur monopolet ska göra.
Bristen på tomter och hus i landsbygden är inte ett verkligt problem. Det är ett skapat problem. Lösningen på sådana problem är att inte skapa dem. Vi behöver marknad, inte kommuner.