Svenska statens tre värsta brott
Staten är unik: Ingen annan organisation i Sverige är domare i rättegångar där den själv står åtalad. Den har därmed immunitet från alla brott den själv begår, eftersom den alltid kan fria sig själv. Under detta skydd har den svenska statens representanter genomfört fruktansvärda handlingar, i strid med människors samtycke och mänsklig moral. I denna artikel listas tre av dessa särskilt uppseendeväckande övergrepp.
1. Övergrepp på barnhemsbarnen
Mellan åren 1920 och 1980 placerades 300 000 barn på olika barnhem. Många av dessa barn var föräldralösa, medan andra togs från föräldrar som staten ansåg vara olämpliga. På barnhemmen utsattes en stor andel av dessa barn för övergrepp, i form av misshandel eller sexuellt våld.
När dessa brott uppdagades under 2000-talet bestämdes det att staten skulle betala ut ersättningar. Över hälften av alla barnhemsbarn som då ansökte om ersättning förvägrades detta, inte för att staten tvivlade på deras berättelser, utan för att det de varit med om inte ansågs ha varit tillräckligt allvarligt.
För några barnhemsbarns egna berättelser lyssna på De svenska barnhemsbarnen – det dubbla sveket.
2. Kollaboration med nazisterna
Under andra världskriget gjorde svenska staten flera eftergifter till Nazityskland. Regeringen tillät transporten av tysk trupp genom Sverige, antinazistiska tidningsartiklar censurerades och en massiv export av järnmalm bedrevs. Den brittiske ekonomhistorikern Adam Tooze har uppskattat att andra världskriget skulle ha tagit slut redan 1944 utan de svenska leveranserna av järnmalm till Nazityskland.
Det är sant att få vid den här tiden hade kännedom om omfattningen av nazisternas förbrytelser, men den svenska regeringen visste mer än många. På en tågresa till Berlin 1942 hade den svenska diplomaten Göran von Otter träffat SS-löjtnanten Kurt Gerstein, som hade inträtt i Waffen-SS för att kunna dokumentera vad som skedde inifrån. Gerstein hade precis bevittnat gasningen av Wiens judar i förintelselägret Belzec och berättade för von Otter om allt han sett och kände till. von Otter rapporterade detta till sina överordnade på Utrikesdepartementet, men de underlät att ens föra vidare informationen till de allierade.
I Vilhelm Mobergs bok Segerstedtstriden redogör Moberg för det stora pris liberalen Torgny Segerstedt fick betala för sin antinazism.
3. Beskattning av befolkningen
Den övervägande majoriteten av svenskar jublar när de får skatteåterbäring och svär när de måste betala kvarskatt. Det är för att skatt tas med tvång, under hot om våld. Den som inte betalar skatt riskerar böter eller fängelse.
Varje år lägger staten beslag på omkring på 2000 miljarder kronor av svenskarnas pengar. Det är pengar som människor själva jobbat ihop, men som de tvingas överlämna oavsett om de vill det eller inte (vilket vanligtvis kallas stöld).
En del av det som tas ges tillbaka till människorna det togs från, men mycket går till sådant som dessa människor inte hade valt att finansiera. Här kan bland annat nämnas olika kulturprojekt, löner till politiker och bidrag till andra människor som inte jobbar. Hade det inte varit så hade det självklart inte funnits något behov av tvång.
---------------------
Ansvaret för dessa handlingar faller inte bara på ett politiskt parti eller en sida. I olika omgångar har olika partier och block styrt staten när dessa brott begåtts. Det är för att det inte är ett enskilt partis politik som är problemet, utan själva staten. Så fort det finns en organisation med total makt över samhället och immunitet mot alla brott kommer liknande saker att hända. Dessa brott kan endast förhindras genom ett ifrågasättande av staten och dess makt.