Hur länge ska vi vänta på klimatundergången?

post-thumb

Domedagskulter har en lång tradition. De har existerat i alla tider. Det är inte märkligt om man tänker efter: Det finns en giltig plats i vårt samhälle för människor med ökad känslighet för fara. Varje kultur behöver kanariefåglar i sina gruvor, eller gnäggande hästar i stallet. Vi bör inte sopa gnäggande och stampande hästar under mattan. Vi behöver dem trots att de larmar någonting förfärligt ibland.

Men nu börjar det bli dags att slå dövörat till. Det är ett under att det finns människor kvar som orkar lyssna på den eviga klimathysterin, men horder av människor bekänner sig uppenbarligen fortfarande till kulten. Tribalismen står även i full blom på andra sidan. Jag ser Greta-memes från båda hållen. Karikatyrerna flödar.

Å ena sidan: “De som förnekar Gretas budskap är vita medelålders onda gubbjävlar som vill köra för stora bilar.”

Å andra sidan: “Greta är en tonårsidiot, ni som köper hennes story om att samhället fullständigt måste omdanas är hysteriska bortskämda kommunister på Södermalm”.

Vissa höjer henne till skyarna, uppenbart djupt berörda av hennes talförmåga. Så till den grad att det dansas till populärmusikaliska mashups där hennes “HUR VÅGAR NI?” basuneras ut över dansgolven. “NI HAR STULIT MIN BARNDOM!” För dessa människor är Greta en David mot en Goliat. Hon måste segra för hon har hjärtat på det rätta stället; hon går den rätta moraliska vägen, hon kan tala för sig, och hennes uppoffring tyder på att hon är en fyrbåk för den rättmätiga ilskan – den som bör vändas emot allt det onda. VAKNA VAKNA!

Å andra sidan de som tycker att fenomenet är fullkomligt bisarrt, som ser hennes framträdanden som så pinsamt infantila att de måste begrava huvudet i en kudde, som upplever henne som en ovanligt, nästan misstänkt välartikulerad tonåring som under vuxnas influens har lärt sig att bli vettskrämd för ett problem som kanske inte ens är ett särskilt stort problem. Stulit din barndom säger du? Har du provat att slita kalorier ur marken med dina bara händer på sistone? Det hade varit din verklighet, Greta, för bara 150 år sedan, om du ens hade överlevt barndomen.

Det är som att sidorna ger varandra meme-örfilar med ena handen, och knyter den andra i fickan – inte direkt en fruktbar miljö för dialog. Klimatdebatten är historien om människor som bebor fundamentalt oförenliga konceptuella universum, och som vägrar tala med varandra annat än via glåpord. Som Trump skulle sagt: SAD!

Det spelar egentligen ingen roll vad en rationell hållning i frågan är. Det handlar inte ens om klimatet. Den egentliga frågan är frågan om mänskligheten ska välja frihet eller tvång som huvudsaklig etik i framtiden. Klimatfrågan är bara en av många drabbningar på detta ideologiska slagfält. Och det är dags att avslöja klimathysterikerna för vad de är: totalitära socialister.

Anti-kapitalismen måste försvinna ur debatten

Mängder av de mest namnkunniga klimataktivisterna har en anti-kapitalistisk världssyn. “Lösningen” för dem är att montera ner kapitalismen, och införa socialism; då kan man nämligen kontrollera människors konsumtion – man kan tvinga in ett (enligt deras definitioner) hållbart levnadssätt. Som bonus får de då (tror de) en utjämning av levnadsförhållanden.

Tag Alexandria Ocasio-Cortez som exempel, hon häver ur sig fullkomligt bisarra påståenden, såsom att jorden kommer att gå under om 12 år. Hon korrigerar det senare, och menar att om vi inte genomför omvälvande förändringar som drastiskt minskar koldioxidproduktionen inom de närmaste 12 åren så är vi körda… en gnutta längre fram.

Om hon nu verkligen skulle tro på det, hur kommer det sig att hennes “Nya gröna giv” är proppfull med krav på förmögenhetsomfördelning? Eller “löner som går att leva på”, eller “social, ekonomisk, ras- och könsbaserad rättvisa och jämlikhet”. Minns väl, att enligt henne så går jorden under om vi inte lägger ner större delen av industrisamhället inom tolv år, hur kan det då finnas tid att propagera för ett utrotande av lönegapet? Om Titanic är på väg att förlisa så drar du inte igång ett slagsmål över vilken låt orkestern ska spela. Nej, du räddar det som räddas kan om du har något bakom pannbenet. Antingen det eller så tror du inte på att skeppet faktiskt håller på att sjunka. Dina handlingar avslöjar vilka värderingar du faktiskt har, inte dina ord.

Det ser ut för mig som att socialister ser en möjlighet att saxa in en slags revolution i den grälla skräckpropagandan som florerar.

Vilken tidsålder det än är, vilka problem som än är störst för tillfället är lösningen alltid densamma för socialister: samhället bara måste omdanas i grunden. Om du inte håller med är du en avfälling. De är kanonbra på att blåsa liv i avundsjukans evigt glödande kol, och njuter uppenbarligen av att under rungande applåder peka finger mot allting som liknar en hierarki. Där, se, där är fienden!

Dessa människor skrämmer livet ur mig. Du behöver inte kunna särskilt mycket 1900-talshistoria för att förstå varför. Det är denna socialistiska ideologi som haft ihjäl mer än 150 miljoner människor, skövlat natur och miljö och ruinerat länders välstånd. Den enda anledningen till att socialismen och kommunismen inte har samma direkt känslomässiga negativa effekt som fascismen och nationalsocialismen är att den opererar under en hinna av utopisk godhet.

Det är en fernissa som oerhört snabbt försvinner när socialismen väl är etablerad. Då upprätthålls denna chimär bara av Pravda-organ samtidigt som både hög som låg försöker hitta potatis på den svarta marknaden.

Marknaden är inte heller felfri

Den fria marknaden (det vill säga människor som interagerar på frivillig basis) är inte felfri heller. Livet är nämligen ett problem, och alla människor felar konstant. Det finns inga utopiska lösningar, men den fria marknaden innehåller mer omedelbar återkoppling till beslutsfattare, eftersom konsekvenserna av beslut känns av relativt snabbt. Kapitalismen låter tack och lov korrumperade hierarkier falla.

Glöm aldrig att det är fullständig fattigdom som är människans grundtillstånd. Det är välståndet som är den historiska avvikelsen. Det är välståndet som behöver förklaras. Fattigdom är enkelt att förstå. Västerlandet har lyckats skapa en uppsättning kulturella värderingar och institutioner som verkar förbättra människors liv, åtminstone materiellt, och det är inget annat än ett underverk. Att slänga hela rasket på sophögen för att vi är lite rädda för framtiden är ingen vidare bra idé, milt uttryckt.

1900-talet har försett oss med otaliga experiment mellan fri marknad och centralplanering. Resultaten är omöjliga att blunda för, såvida man inte är förblindad av ideologi. Jag väljer självklart frimarknads-koleran framför kommunist-pesten. Allra mest därför att den fria marknaden inte lovar guld och gröna skogar.

Den fria marknaden ger dig bara verktygen att axla en börda och försöka göra någonting vettigt, tillsammans med andra, om ni kommer överens. Det är tufft, det kräver hårt arbete, det är inte “jämlikt” och shit happens: men de länder som bäst approximerar den fria marknaden är de mest välmående platserna på jorden – oavsett vad du mäter. Västerlandets frimarknadsapproximationer är de länder som andra länders invånare vill ta sig till. Det är knappast en slump. Och detta borde intressera miljövänner: de länder som i någon mån anammar äganderätt och fri marknad har också renare natur.

Ju friare marknad du kan tolerera, desto bättre för dig och dina barn och barnbarn, och miljön. Det är nämligen först efter det att du har det relativt gott ställt som du har någon ork att bry dig om plastsugrör.

Socialismen är återigen ett giltigt intellektuellt och moraliskt alternativ för många människor, trots de oerhört övertygande teoretiska OCH empiriska bevisen som belagts emot den.

Det är förfärligt tråkigt att se, och det är så urbota dumt.


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.