Om 2021 års Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne
Igår presenterades vinnarna till 2021 års pris i ekonomisk vetenskap. Det är en trio ekonomer från amerikanska universitet som får priset för att de använt nya metoder för att vaska fram insikter ur data. Mer specifikt får de priset för att de utvecklat (eller i alla fall publicerat) nya sätt att få fram till synes tillförlitliga statistiska sanningar ur naturliga experiment.
Experiment fick priset också 2019, men då var det experiment som man designat och skapat med syfte att studera deltagarnas beteende. Eller snarare: hur resultatet förändras i en grupp deltagare om man ändrar reglerna för hur de kan agera.
Naturliga experiment har lång historia i empiriska studier i samhällsvetenskap. Det som ger årets trio priset är att de har vidareutvecklat metoden på sätt som får det att framstå som att vi kan lära oss mycket mer om skillnader mellan olika skeenden. Därmed kan vi också, heter det, lära oss mer om verklig (inte bara teoretisk) kausalitet.
Motivering
Kungliga vetenskapsakademien ger halva priset till David Card vid Berkeley-universitetet med motiveringen:
Hans studier från början av 1990-talet utmanade tidigare etablerade sanningar, vilket ledde till nya analyser, och ytterligare fördjupad kunskap. Resultaten visar bland annat att höjda minimilöner inte behöver leda till färre jobb. Vi vet numera att de som är födda i ett land ofta gynnas ekonomiskt av ny invandring, medan de som invandrat tidigare riskerar att drabbas negativt. Vi har även insett att resurser i skolan är långt viktigare för hur väl elever senare lyckas på arbetsmarknaden än man tidigare trott.
Den andra halvan delas mellan Joshua Angrist vid MIT och Guido Imbens vid Stanford. Motiveringen för dem:
Data från ett naturligt experiment är dock svåra att tolka. Att till exempel förlänga den obligatoriska skolgången med ett år för en grupp av elever (men inte andra) påverkar inte alla i gruppen på samma sätt. En del skulle ju ha studerat vidare ändå och värdet av utbildning för just dessa elever är ofta inte representativt för hela gruppen. Går det ens att dra några slutsatser om effekten av att gå ett år längre i skolan? I mitten av 1990-talet löste Joshua Angrist och Guido Imbens detta metodologiska problem och visade vilka slutsatser om orsak och verkan som kan dras utifrån naturliga experiment.
Pris till undermålig forskning?
Av tillkännagivandet av priset att döma står det klart att ekonomipriskommittén, för första halvan av priset, framför allt är imponerade av en välkänd artikel som David Card skrev tillsammans med Alan Krueger. Artikeln blev känd för att den tilltalar politiska krafter på vänstersidan, så den har använts flitigt i just sådana syften. Den jämför hur en höjning av minimilönen i New Jersey påverkade sysselsättningen inom snabbmatsindustrin och jämförde med utvecklingen i Pennsylvania, där minimilönen inte förändrades. Anledningen till att artikeln blivit politiskt sprängstoff är att den finner att en höjning av minimilönen inte hade någon effekt på sysselsättningen. Med andra ord: en höjning av minimilönen skulle alltså ha lett endast till att lönerna ökade. Arbetarna i New Jersey fick en gratislunch i form av löneökning.
Studien har varit föremål för rejäl kritik, inte minst för författarnas hantering och justeringar av data. En generös läsning av forskningsläget skulle slå fast att det finns tveksamheter kring huruvida det finns fullgott stöd för den tes som Card & Krueger anför. Men en rimligare ståndpunkt är kanske att slutsatserna avvisats av den uppföljande och granskande litteraturen.
Med tanke på detta är det högst oklart varför ekonomipriskommittén valt att ta upp just den artikeln som höjdpunkt och exempel på varför Card tilldelats priset. Det är till och med pinsamt. Nog borde väl de som ger priset ha läst också den kritik som anförts?
Grundläggande missuppfattning
Men än mer pinsamt är att ekonomipriskommittén missuppfattat ekonomisk teori på ett grundläggande plan. Oavsett om slutsatserna i Card & Krueger håller så är motiveringen som anges klart ekonomiskt undermålig: artikelns resultat “visar bland annat att höjda minimilöner inte behöver leda till färre jobb”. Det är mer än en felsägning.
Ekonomisk teori säger inte att höjda löner leder till färre jobb. Teorin säger att höjda löner leder till färre jobb allt annat lika. Det är inte en utsago om hur antal jobb efter höjningen relaterar till antal jobb före, utan om huruvida jobben efter höjningen är fler eller färre än de annars hade varit. Det är just av den anledningen som naturliga experiment kan vara användbara, för man får (om man godtar metodens antaganden) inblick i hur det annars hade kunnat vara (i det här fallet, utvecklingen i Pennsylvania).
Ekonomisk teori kan inte (och har aldrig kunnat) göra exakta prediktioner empiriskt över tid, utan ger förståelse för hur ekonomi fungerar. Denna förståelse är ramverket för prediktioner och gissningar om hur verkligheten kan komma att se ut och hur den påverkas av regler, regleringar, skatter, osv. Teoretiska slutsatser är alltid ceteris paribus. Men detta verkar gå ekonomipriskommittén helt förbi.
Ett mystiskt pris
Möjligen skulle man kunna ha överseende med kommitténs rejäla klavertramp - deras grundläggande missförstånd av ekonomi - om man utgår ifrån att priset tilldelas metoden snarare än resultaten. Så är ju fallet med den andra halvan av priset, där Angrist och Imbens ges priset uttryckligen för deras metodologiska bidrag. Men det gäller faktiskt inte Card, som får priset för slutsatserna. Eller som framgår av pressmeddelandet:
Cards studier av viktiga samhällsfrågor och Angrists och Imbens metodinsatser har visat att naturliga experiment är en rik källa till kunskap. Deras forskning är till stor hjälp när beslut för samhällets bästa ska fattas, säger Peter Fredriksson, ordförande i ekonomipriskommittén.
Med andra ord, Card får priset just för att hans bidrag lär ha givit oss insikt i sådana viktiga samhällsfrågor som, för att återigen hänvisa till den mest kända av artiklarna, att minimilöner kan höja lönerna utan att påverka arbetslösheten/sysselsättningen.
Det är förbryllande, för det är inte bara ett grundläggande missförstånd om till vad (och hur) ekonomisk teori faktiskt kan användas, även om man skulle acceptera empiriska underlag för teori, utan också för att slutsatsen avvisats av senare forskning. Så vad är den egentliga grunden för priset? Finns det andra rimliga förklaringar än att det är politiskt opportunt?