Staten saknar samtycke – eller därför borde feminister vara libertarianer

post-thumb

Feminister har under 2010-talets debatt gällande samtyckeslagen identifierat samtycke som avgörande för att fastställa vilka mänskliga handlingar som är moraliskt godtagbara. Dock sträcker sig inte deras analys längre än till sängkammaren och inte ens där vill jag påstå att de kommer speciellt långt. Denna analys kan dras ännu längre och bör så även göras. Oundvikligen slutar man i en övergripande kritik av staten och dess fundamentala struktur.

När jag för första gången för många år sedan fick nys om samtyckeslagsdebatten som fördes inom vissa kvinnokampskretsar, väcktes plötsligt ett hopp om rörelsen. Har de äntligen insett vikten av samtycke och att man därför inte har rätt att påtvinga andra människor sin vilja? Skall de nu också låta kvinnor få välja själva vad de vill göra med sina liv, så som att legalisera prostitution, narkotika och surrogatmödraskap? Drar de till och med samtyckesanalysen så långt att de ser att skatt är en form av stöld i och med avsaknaden av samtycke? Svaret på alla dessa frågor blev givetvis nej i de flesta fall.

Samtycke i sängkammaren

Det som skiljer ett samlag åt från en våldtäkt är att båda parter har valt att delta i aktiviteten. Vid ett ömsesidigt samlag har ingen tvingat den andra, utan genom samtal, kroppsspråk och andra kommunikationsmetoder har båda parter visat sitt samtycke till att ha sex. Samtycket är den kritiska punkt för att avgöra om ett samlag verkligen är ett samlag eller en våldtäkt. Det som gör våldtäkten fel är just att den ena parten tvingar den andra till sex. Våldtäktsförövaren ger inte sitt offer något annat alternativ än att följa dennes kommando genom att antingen hota med våld eller använda våld. Offrets ägande av den egna kroppen har kränkts, förövarens handlingar inkräktar på offrets frihet. Här går gränsen mellan frihet och ofrihet, när individen måste underkasta sig någon annans vilja med hot om våld vid protester, vilket resulterar i att individen inte längre styr över sin mest grundläggande egendom – den egna kroppen.

Samtyckesanalysen är inte enbart knuten till sex och någon kvinnokamp, utan är en ypperlig metod för att identifiera orättvisor i alla delar av samhället. Den är nyckeln till att undersöka om någon typ av mänskligt handlande är berättigat eller inte, det vill säga om någons äganderätt inkräktas på eller inte. Om vi erkänner att varje enskild individ äger sin kropp måste samtycke vara en fundamental förutsättning för mänskligt samspel. Om vi inte äger våra egna kroppar, varför skulle då en våldtäkt inte vara rättfärdigad? När egendom tillhör alla, och den egna kroppen räknas in i denna kollektiva egendom, suddas gränsen mellan våldtäkt och samlag ut.

Samtycke bortom sängkammaren

Våldtäkt kontra samlag är ett tydligt exempel av när samtycke existerar respektive inte existerar och förklarar även varför det ena är rätt och det andra inte. Det finns dock många fler exempel där samtycke är den kritiska punkt som skiljer annars identiska aktiviteter åt. Slaveri kontra lönearbete skiljer sig åt på grund av att samtycke saknas i det första fallet och existerar genom frivilliga avtal i det andra. Skillnaden mellan misshandel och proffsboxning består också i avsaknaden av samtycke i det förstnämnda fallet. Samma sak gäller stöld kontra frivilligt utbyte av varor och tjänster, där samtycke saknas vid stöld men finns på en fri marknadsplats och vid exempelvis donationer.

Vi kan därför spåra att samtycke är ett av de mest väsentliga kriterierna för att avgöra om en mänsklig handling som påverkar en annan individ, är moraliskt rätt eller fel. När samtycke finns är handlingen och det påföljande samspelet mellan individer ej klandervärda eftersom båda parter har valt att delta i aktiviteten, oavsett om den utspelas i sängkammaren, på bomullsfälten eller på en marknadsplats. Om samtycke inte går att finna, och om således den ena parten har med våld eller hot om våld tvingat den andra, är handlingen fel. Den part som har initierat handlingen och utfärdat tvånget är då en brottsling.

Samtycke och staten

Samtyckets logik genomsyrar det västerländska rättspatoset där individen och dess äganderätt står i centrum. Många missar emellertid att tillämpa denna analys på den egna tillvaron i en demokratisk stat. Varken jag själv eller någon jag känner har fått frågan om de vill betala skatt och på så sätt delta i finansieringen av statens otaliga projekt. Något samhällskontrakt har ingen fått skriva under. Ingen har bett om samtycke och dessutom hotar staten med våld i form av fängelse, och i värsta fall döden för den som väljer att försvara sig. Gällande statens våldsmonopol går samma analys att göra. Den som vill konkurrera med staten på säkerhetsmarknaden, det vill säga med polis- och försvarstjänster, kommer att bli stoppade med våld eller hot om våld av staten trots att samtycke finns mellan producent och konsument.

Samma felande faktor som gör våldtäkt, slaveri och stöld fel, avsaknaden av samtycke, hittar vi således även i frågan gällande beskattning och statens våldsmonopol. Därav är skatt stöld och våldsmonopolet samt alla andra statliga monopol som följer ur det, oberättigade. Oavsett om man i nuläget gärna vill betala skatt eller använda sig av statens tjänster har ingen blivit tillfrågad. Något val för individen existerar inte. Det är till denna fundamentala kritik av staten man slutligen kommer när samtycke är premissen för godtagbart mänskligt samspel.

Feministerna hamnar i en svår sits där de behöver dra en godtycklig gräns mellan vilka situationer där samtycke är en kritisk faktor för den moraliska analysen. Då någon konkret skillnad mellan det tvång en våldtäktsman och staten utövar inte finns, faller argumentet kort.

Likt en våldtäktsman, likt slavägaren i 1700-talets USA, likt prins John i Robin Hood, agerar staten som en brottsling på grund av avsaknaden av samtycke. En dag kommer vi se tillbaka på vårt demokratiska samhälle och statsapparaten med samma förakt som vi idag ser tillbaka på slaveriet. Vi lyckades spåra den springande punkten med både slaveri och våldtäkt, avsaknaden av samtycke, och vägen därifrån till att se staten som en institutionaliserad och storskalig form av slaveri, är inte speciellt lång och till slut oundviklig.

Foto av ev från Unsplash.


Gilla, dela och kommentera gärna på Twitter


Cospaias veckobrev

Prenumerera gärna på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.


Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.