Dina medmänniskor är inte dina fiender
Vi lever i en samtid där det blir allt viktigare att tycka rätt. Att skaffa sig ovänner eller bli illa ansedd på grund av åsikter är en påtaglig risk för den som inte rättar in sig i ledet. Det är förvisso sant att vi alla har rätt att hysa de bekantskaper vi önskar – att vara omtyckt är ingen mänsklig rättighet. Det förefaller mig dock som om vänner blir ovänner över sådant som tidigare kändes oviktigt, i vilket fall inte livsviktigt. Donald Trump, vaccination och politik i allmänhet är numera sådant som bekantskaper sägs upp över och äktenskap avslutas för.
För 25 år sedan var det okej att vänner hade konstiga politiska åsikter, då politiken inte var lika central som den är nu. Även om det är lätt att skylla på sociala medier – vi trumpetar ut vårt tyckande vitt och brett och det når längre – tror jag att den verkliga anledningen är att politikerna flyttat fram sina positioner. De lägger sig i privata saker som tidigare ansågs okränkbara. De var inga helgon tidigare heller med sina löntagarfonder, avskaffande av tjänstemannaansvar, folkhemspolitik och tvångssteriliseringar, men det var i större utsträckning svårare att se hur det påverkade en själv. Förut var det främst företag, samer, romer och imbecilla som drabbades, i vilket fall direkt. Illa nog, men lättare för de flesta av oss att blunda för. Och för 25 år sedan kändes det som mycket av det låg bakom oss och vi började vädra frihet. Men utvecklingen har vänt och politik påverkar mer idag än för 25 år sedan och därmed står mer på spel när fel parti bestämmer över oss.
Jag tror att det blivit såhär för att politikerna blivit rädda. Internet tog dem på sängen och de tappade makten över informationen. Innovationer låg alltid steget före deras lagar och regleringar. Det vi nu ser är att politikerna börjar återta den förlorade makten, med ränta. Den tekniska utvecklingen av att vi alla har en publiceringsapparat i fickan börjar sakta vändas mot oss. De tekniska manickerna som ger oss så mycket frihet att uttrycka oss, att bli hörda, är samma manicker via vilka vi kan övervakas; men oroa dig inte, den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja! Varför skulle du ha något emot att staten gluttar i din chat, dina sms, dina mejl eller dina bilder? Publiceringsplattformarna som vår kommunikation flyttats till “uppmuntras” att “självcensurera”, kronologiska tidslinjer ersätts av algoritmer som visar det du vill se, inte det plattformsägaren inte vågar visa dig, det censorn inte tycker att du borde se. Misshagliga användare slängs ut från nämnda plattformar och förlorar därmed en stor möjlighet att nå ut till andra människor. Vår frihet att nå vem som helst med vilken åsikt som helst kringskärs. Det upplevt fria ordet blir allt mer styrt, inte sällan med dubbla måttstockar.
Och det börjar bli allt svårare att vara en fullvärdig medborgare, tillika fungerande människa, utan att ha android eller iOS i fickan.
Det är med skräck staten ökar sin makt: galna kosjukan, terrorhotet, massinvandring, gängkriminaliteten, klimatet, bidöd, en kontinent av plast, pandemi och allt vad det är. Denna skräck omsätts i regleringar för att skydda dig från tidigare nämnda hot:
Bankerna är redan skyldiga att "känna dig".
I EUs medlemsländer implementeras system för att redovisa bankfack och kontoinnehav.
Pandemilagen röstades igenom på rekordtid i semestertider
Infrastruktur för vaccinationspass rullas ut för fullt när jag skriver detta.
När vi lever i ett samhälle där politiker kan ta friheter vi anser självklara ifrån oss, och infrastrukturen faktiskt finns på plats för att kontrollera att deras hittepå efterlevs, är det inte konstigt att vi blir alltmer osams över politiska spörsmål. Vän vänds mot vän, granne mot granne, landsman mot landsman, människa mot människa. För det är bokstavligen så (om man tror på demokrati) att din vän som röstar för att du behöver ha ett vaccinationspass när du rör dig mellan länder och i samhället – har makten att hindra dig från att röra dig fritt. Varje dumt politikerförslag måste nedgöras och dess anhängare förnedras. Så många är så väldigt, väldigt rädda numera. Vi kan inte ta vår frihet för given. Superstater som EU och USA blir allt mer totalitära.
Ju mer energi vi lägger på att käbbla om de senaste PK-frågorna, ju räddare vi är, desto mer ostört kan staten utöka sin makt över oss, och desto mer ovänner har vi anledning att bli.
Men vad vi människor sinsemellan har olika åsikter om spelar mindre roll om de inte kan leda till att ett våldsmonopol används för att kringskära vår frihet.
Det är viktigt att komma ihåg att de som röstar på partier inte är fienden. Staten är fienden. Vi ska inte vara rädda för varandra. Vi bör vara rädda för staten. För oavsett vad du anser om demokrati så är det svårt att förneka att den makt var och en av oss besitter är försumbar. Din vän kommer inte att kunna ta ifrån dig några friheter, det kan bara staten. Och varken du eller dina vänner har makt över den. Att tävla i kränkthet och att missförstå varandra med flit tar bara fokus från det verkliga problemet: staten. Om staten inte utövar makt över din vardag så kan inte din korkade kompis eller din rasistiska granne heller göra det. Vi behöver inte stå ut med vad som helst, men vi behöver inte heller leta efter saker att störa oss på, eller definiera om ord och ändra språkbruk för att ha ammunition att attackera våra motståndare med.
Vi har allt att vinna på att försöka förstå varandra eller vara överens om att inte vara överens, förlåta och gå vidare, att ha överseende med varandras fel och brister.