I varje svensk bor en libertarian
Min farfar var en hederlig man. Det hade aldrig fallit honom in att provsmaka godis i affären. Han skulle aldrig bedra eller slå någon. Så när han år 1956 gav sig ut i Bottenvikens skärgård för att bygga en stuga hade han ansökt och fått tillåtelse för en viss plats. Men väl ute såg han en annan plats, där stugan skulle kunna stå som på en liten häll och torna över landskapet, så han bestämde sig för att bygga stugan där. Och så målade han den gul, för att han tyckte att det blev fint.
Denna man, som höll hederlighet över allt, begick utan att blinka två brott när han uppförde sin stuga. Efter byggandet genomförde han dessutom många sprängningar (aldrig med risk för någon annan än sig själv), som också de var olagliga. Men inte heller det skämdes han för. Hur kan man förstå detta?
Libertariansk teori skiljer på lagstiftningen, som är olika förbud och befallningar som utfärdats av politiker, och Lagen, som är en enkel uppsättning av principer som säger att våld, stöld och bedrägeri ska bestraffas. Libertarianer erkänner inte lagstiftningen, som vi anser vara ett uttryck för politikers maktbegär. I stället vill vi ha ett samhälle byggt på Lagen, som hindrar människor från att göra ont.
Och det var just detta min farfar intuitivt förstod: Det är föraktligt att bryta emot Lagen, alltså att stjäla eller bruka våld, men de befallningar som kommer från politiker och myndigheter saknar moraliskt värde. Det är en övertygelse som är gemensam för de flesta i vårt land.
Den övervägande majoriteten av svenskar är nämligen hederliga. De tjänar inte sin inkomst genom stöld eller hot, utan jobbar ihop den. De lämnar andra människor i fred och vill själva bli lämnade i fred. Lagstiftningen struntar de däremot i. De förtalar, de svartbygger och de röker gräs. De fildelar och de smugglar sprit. Genom sina handlingar skapar de fickor av frihet, som är utanför den svenska statens räckvidd.
Det är sant att många svenskar inte är anhängare av frihetens politiska ideologi. Men i praktiken är svenskarna ett libertarianskt folk. Att de en gång var fjärde år röstar på ett av åtta etatistiska partier (googla etatism!) förändrar inte att de däremellan lever som fria människor.
Många gånger har denna praktiska libertarianism skrämt slag på makten. På 80-talet skattevägrade så många svenskar att en skattereform tvingades fram. På 90-talet pressades byråkrater till att godkänna 05-tillstånd för krogar eftersom svartklubbarna redan höll igång så länge. På 00-talet förhindrade Thepiratebays två miljoner svenska användare alla försök att lagstifta bort fildelningen.
Efter det har denna frihetslängtan slumrat. Politikerna har fått för sig att den är död. Makten ser nu en chans att fortsätta använda pandemin för att lägga ännu större delar av samhället under statens kontroll.
Låt dem pröva om vår generation bär på samma frihetslängtan som tidigare generationer.