Det är knappa resurser som skapar tillväxt, inte tvärtom
En vanligt förekommande vanföreställning är att vi i modern tid nyttjar så mycket resurser att de snart kommer att ta slut. Det kan låta som en vettig slutsats givet högkonsumtions- och slit-och-släng-samhället, men är helt fel både historiskt och vetenskapligt.
Knapphet betyder inte att resurserna tar slut
Även om det är lätt att tänka på resurser som naturtillgångar så är det helt fel. Naturtillgångar är av naturen givna och är bara resurser för att vi har gjort dem till det. Olja är ett typexempel. För den som för 200 år sedan fann olja på sin mark var det mer eller mindre en dödsdom. I och med att oljekällan punkterades så förgiftas brunnarna och därmed finns inte längre användbart vatten för varken människor, djur, eller bevattning. Olja var inte en resurs, utan precis motsatsen.
Om man istället hittat olja på sin mark för 100 år sedan (eller idag) så är resultatet ett helt annat. Utfallet är inte fattigdom eller död utan enormt välstånd. Men det är samma svarta, trögflytande klägg. Skillnaden är att vi uppfunnit explosionsmotorn och lärt oss att göra om råolja till petroleum. Med andra ord: olja är numer en resurs. Men den är så inte för vad den är i sig, utan för vad vi åstadkommer med den.
Eftersom den är användbar har den blivit en vara som prissätts på marknader. Ju mer efterfrågan eller mindre tillgång på denna resurs, desto högre blir priset. (Och tvärtom.) Marknadspriset leder oss till att använda de resurser som finns till där de antas göra bäst nytta. När priset går upp använder vi mindre och blir mer noggranna i vår användning. Då skapas också incitament att hitta alternativ. Med andra ord kommer vi inte kunna göra slut på resurser, som Joakim Book tidigare har påtalat. Så länge de prissätts på en marknad kommer vi att uppfinna andra och bättre medel innan en resurs tar slut.
Det är knappheten som skapar ekonomisk tillväxt
Ett vanligt förekommande mantra är att “evig tillväxt är omöjlig i en värld med knappa resurser”. Det verkar självklart, vilket är anledningen till att det används som argument eller till och med som trumfkort. Men det är egentligen bara dumt. För det är nämligen just för att världen är ändlig som vi kan åtnjuta ekonomisk tillväxt – och varför den kan fortsätta för evigt.
En del av problemet är återigen missförståndet att en resurs är detsamma som en naturtillgång. En annan del är att knapphet tolkas i absoluta termer. Men den enda rimliga (och användbara) definitionen av knapphet är inte hur mycket i kilogram eller liter som det finns. Det säger sig självt att om man har hinkvis med diamanter så har man så det både räcker och blir över, men om man har hinkvis med dricksvatten så är det fara och färde om man inte snart kan få tag på mer.
Det som betyder något är alltså hur mycket det finns av en resurs (vilket återigen inte är detsamma som naturtillgång) relativt vår användning för resursen. Det är av den anledningen som hinkvis med diamanter är överflöd och hinkvis med vatten är brist. Vi har i exemplet tillräckligt med diamanter för det vi kan tänka oss att använda diamanter till. Men vi har inte i närheten av så mycket vatten som vi skulle vilja ha.
En resurs har ett värde just för att vi inte har tillräckligt av en resurs att tillfredsställa samtliga de önskemål som vi kan använda den till. Det betyder att vi blir noggrannare i hur vi använder den, så vi får ut så mycket som möjligt av resursen. Men det betyder också att vi investerar tid och ork till att försöka hitta sätt att antingen dryga ut resursen, använda mindre av den eller hitta alternativ.
Med andra ord: det är på grund av att vi inte har tillräckligt av en resurs relativt den mängd vi skulle ha nytta av som vi hittar på snillrika alternativa lösningar. Och det är ju detta som är tillväxt – att få ut mer av mindre. Det är alltså just för att vi inte har tillräckligt som vi skapar ekonomisk tillväxt.
Motsatsen är också sann, för hade vi inte upplevt knapphet – vilket betyder att vi redan har tillräckligt av samtliga resurser som vi har användning för – så skulle vi inte ha någon anledning att uppfinna, nogsamt välja användningar eller på annat sätt ekonomisera resursen. Faktum är att resursen inte ens skulle ha ett värde, för vi har tillräckligt och behöver inte snåla.
Vi har alltså knappheten att tacka för tillväxten, inte tvärtom. De som hävdar att tillväxt leder till knapphet har helt missförstått hur ekonomi fungerar.