Socialister borde tänka på ekonomin som de tänker på naturen
Min farfar hade en speciell egenskap: Han var immun mot myggbett. När jag en gång upplyste honom om att en mygga slagit sig ner på hans panna reagerade han knappt. Han nickade för att bekräfta att han hört mig, men gjorde ingen ansträngning för att bli av med inkräktaren. Efter några minuter av planlöst vandrande flög myggan iväg självmant.
De flesta av oss har inte välsignats med denna superkraft. Vi skulle glädja oss oerhört om vi aldrig mer behövde bli bitna. Men någon chans att få till stånd ett utrotande av de irriterande blodsugarna finns ändå inte. Sådana förslag möts alltid av invändningar om att myggen är en del av ett ekosystem som kommer att påverkas på sätt som inte är omedelbart uppenbara för en ytlig betraktare. Mygg är till exempel föda åt fåglar, så till vår stora sorg skulle fågelsången tystna om myggen utplånades, och med fåglarnas sista flytt skulle andra tråkiga bieffekter följa.
Inte sällan är det personer till vänster som lägger fram detta resonemang. Det gör det inte mindre relevant. Även om man fortfarande kan vilja ta kål på myggen är det viktigt att man är fullt införstådd med följderna av detta för att kunna fatta ett klokt beslut. Men det är en stor tragedi att de inte lyckas ta detta konsekvenstänk till en annan sfär: ekonomin. Likt vårt ekosystem är vår ekonomi sammanbunden genom massvis av olika intrikata samband, vilket innebär att varje ingrepp får fler konsekvenser än de man först lägger märke till. Den som tar sig an ett problem utan denna kunskap riskerar att förvärra det snarare än att lösa det.
Hitta alla konsekvenser, inte bara de uppenbara
Vi finner bland annat denna ignorans av de mindre synliga effekterna i motståndet mot vinster. Det påstås att kapitalisternas vinster är ett avdrag från vårt välstånd, något som gör oss fattigare. Om vi skulle beskatta vinsterna fullt ut skulle vi kunna göra något vettigare med de resurserna än att belöna företagsägare. Då skulle rikingar inte längre kunna spendera resurser på lustjakter och andra lyxprodukter. Detta är de uppenbara konsekvenserna. Men vad som missas är att vinster ger oss en produktion som överensstämmer med konsumenternas efterfrågan. För det första utgör vinster incitament för entreprenörer, som vet att de själva får det gott om de levererar det konsumenterna vill ha. För det andra placerar vinster kapital hos de entreprenörer som visat att de har förmågan att förutse konsumenternas behov. Med sina tidigare projekt hade den amerikanske entreprenören Steve Jobs bevisat att han hade den fingertoppskänsla som krävs för att lista ut vad konsumenterna vill ha, så när han kom på tanken att i Iphonen kombinera en webbläsare, en musikspelare och en telefon hade han redan resurserna som behövdes till sitt förfogande. Genom att ge framgångsrika entreprenörer incitament och resurser ser marknadsekonomin till att de varor som företagen tillverkar är de som konsumenterna vill ha.
Priskontroller är en annan favorit hos de som endast ser till det uppenbara. Genom att förbjuda höga priser på hyreslägenheter kommer människor kunna hyra till väldigt förmånliga priser. Genom att förbjuda låga priser på arbete kommer lågavlönade arbetare att få högre löner. Så är det i alla fall tänkt. Det är sant att ingen kommer att kunna hyra till höga priser och att ingen kommer kunna arbeta för en låg lön. Men det finns ett samband mellan priserna och utbudet och efterfrågan. Högre priser frambringar ett högre utbud, så om pristak på hyresrätter införs kommer utbudet att vara mindre och bostadsbrist uppstå. Högre priser frambringar en lägre efterfrågan, så om prisgolv på arbete införs kommer efterfrågan på arbete att vara lägre och arbetslöshet uppstå. Ignorerar man de mindre uppenbara konsekvenserna ser priskontroller ut att vara fantastiska verktyg – gör man inte det inser man att priskontroller är direkta angrepp på människors levnadsstandard.
En fråga där kan det kan vara lite svårare att se vilka misstag som begås gäller konsumtionen. Här börjar missförståndet nämligen med en sanning: produktionens enda syfte är konsumtion. Vi har produktion för att vi vill att människor ska bli försedda med konsumtionsvaror (lägenheter, mat, datorer, etc), inte för att människor ska jobba eller att företag ska finnas. Från denna sanning dras dock den ytliga slutsatsen att vi måste ha konsumtion nu, omedelbart, om vi ska ha någon produktion överhuvudtaget. Det är sant att det inte finns någon poäng med att ha produktion om vi aldrig tänker konsumera, men det är inte så att det måste vara nutida konsumtion. Genom att spara saboterar vi inte produktionen, utan i stället väljer vi att konsumera i framtiden och låter företagen styra om produktionen för detta ändamål. Det gör att de kan uppgradera sin produktionskapacitet och att vi kan få ännu fler konsumtionsvaror i framtiden än vad vi hade fått om vi ville konsumera i dag.
Det man ser och det man inte ser
Det som vänstern förstår med myggen, om de senare och mindre uppenbara konsekvenserna, kan bäst jämföras med den franske ekonomen Frédéric Bastiats tänkande. Han förklarade att det i ekonomin finns skillnader mellan det man ser och det man inte ser, och att man måste ta båda i beaktande. Ska vi få bukt med problemen i vår ekonomi måste vänstern ta till sig av detta tänkande och lära sig att visa ekonomin samma omsorg som naturen.