Fria barn leka bäst

post-thumb

En vanlig missuppfattning om libertarianism är att den eftersträvar ett samhälle befolkat av isolerade atomer. En värld där alla sköter sig själva, skiter i andra och klarar sig själva efter bästa förmåga. Den uppfattningen kunde inte vara mer fel; Ingen samhällsordning vilar så stabilt på människors förmåga och vilja att samarbeta, bedriva handel och dra nytta av varandras specialkunskaper som libertarianismen gör. Libertarianismen bejakar arbetsdelning.

Dock, medan andra ideologier lägger sitt fokus på grupptillhörighet är det för libertarianismen individen och hennes rättigheter som är det centrala. Du har rätt att bli lämnad ifred och ha dina saker för dig själv, och du kan inte ha några rättigheter som innebär att någon annan måste avstå sina rättigheter.

Men att du inte har rätt att tvinga dig till någon annans egendom hindrar naturligtvis inte att denne ger dig något frivilligt, som gåva eller i utbyte mot något annat. Inget i libertarianismen hindrar oss från att samarbeta så länge vi kan göra det på ett sätt som respekterar individen och hennes egendom. Detta är vad så många inte inser. Marknaden är en benämning på det som sker när vi frivilligt samarbetar.

På en fri marknad sker utbyte av varor om båda parter anser sig tjäna på det. Detta i sin tur är möjligt eftersom värde är subjektivt och vi värderar saker olika baserat på sammanhang och tycke och smak. Sammanhanget är en komplex summa av vad vi har tillgång till och vilka färdigheter vi har. Våra olika sammanhang och våra olika preferenser leder till samarbete och utbyte är det naturliga tillståndet. Det är det här Hobbes totalt missar.

Stater å andra sidan, med sina tullar, skatter, och regleringar hindrar samarbete: Vill du importera varor från Asien? Strafftullar! Köpa TV-spel? Vitvaruskatt! Vill du inte ha ramavtal? Facklig blockad! Vill du kommunicera privat? Kryptografiförbud! Vill du bygga hyresrätter? Hyresregleringar!

Lyckas du trots allt detta att bedriva lönsam verksamhet har staten fler krokben att lägga ut. Du måste även klara momsen, arbetsgivaravgifter och alla andra skatter innan du oskadd kan erbjuda andra dina tjänster och vara dem till gagn. Det är inte libertarianer som gör allt de kan för att hindra att människor samarbetar och skapar värde tillsammans. Det är staten och dess anhängare som är samarbetets och det frivilliga utbytets ovänner.

Att konfiskera resurser för att investera dessa i enlighet med det upplevda allmänintresset är inte solidariskt, det är inte heller hjälpsamt eller samarbete. Det är att frånta oss alla möjligheter att skapa värde för oss själva och andra. Det är att frånta oss våra möjligheter att visa solidaritet, att leva våra liv så som vi annars kunnat göra. Det skapar missnöje och ställer grupper mot varandra när resurserna investeras fel, och de kan inte placeras annat än fel.

Nu kanske du tänker att dessa regleringar skyddar den lilla människan från de stora stygga företagen? Uppenbarligen skyddar väl importtullar mot prisdumpning från länder med slavarbetskraft, som leder till lägre löner och därmed ökad fattigdom och färre jobb här? Självklart kan den som har råd att köpa onödiga prylar som TV-spel och diskmaskiner kosta på sig att avvara några kronor till de som inte har råd? Rimligen måste hyror regleras så att alla de som inte har råd att äga ändå har råd att bo? Om vi bortser från det alternativ som nu återstår för de människor utanför Sverige som på grund av våra goda tullar och andra importhinder nu inte ens kan få det “slavarbete” de annars hade fått, låt oss titta på effekterna i Sverige:

Hyresregleringen till exempel, som vid första anblick framstår som en rimlig lösning: Vi trycker ner priserna, så att även fattiga har råd att bo. Men då tar vi inte den huvudsakliga effekten av prisregleringen i beaktande. Ett tak på hyran leder till ett lägre utbud av bostäder. Vem som får en bostad blir således till en dragkamp mellan människor. I den kampen har de rika alltid övertaget, eftersom de har kontakterna och know-how:et. Så nu får de precis som förr sin lägenhet, men till en lägre hyra. Det är på bekostnad av alla som nu inte får tag på en lägenhet.

Mycket av det staten förstör handlar om att helt enkelt göra det olönsamt att bedriva verksamhet. För att en vara ska produceras måste kostnaden för att producera varan varaktigt understiga priset på varan, vad kunden är villig att betala. Statens tullar, avgifter och skatter ökar kostnaderna och därmed utrymmet att både göra vinst och betala lön. De hindrar samarbete, de gör så att sådant som annars skulle skapats aldrig skapas.

Vi människor som art är så extremt framgångsrika på grund av vår förmåga att samarbeta, det ligger i vår natur att samarbeta, vi VILL samarbeta. Det gjorde vi innan staten fanns och det kommer vi att göra ännu bättre när staten, med alla sina regleringar, hinder, sitt våld och sitt tvång, är borta.


Gilla, dela och kommentera gärna på Twitter


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.