Dina hjärtefrågor definierar inte libertarianismen

post-thumb

Vår viktigaste uppgift som libertarianer är att visa på och verka för fred och frihet, till skillnad från det våld och tvång som är en oskiljaktig del av statskonst. Beskrivningen av detta fredliga alternativ kallas inom ledarskap för vision och vi libertarianer gör klokt i att hålla våra personliga hjärtefrågor utanför den.

Det är uppenbart att många självbetitlade libertarianer ligger sömnlösa om nätterna och oroar sig över vad de slarvigt benämner som “invandringsproblemet”. Förutom att låta denna upplevda fara störa deras nattsömn spenderar de också en stor del av sin vakna tid åt att “göra något åt det”, på facebook, twitter, via sina upparbetade kanaler som poddar och hemsidor. Dessvärre, och onödigtvis, sker det i libertarianismens namn.

Libertarianismen har ingen åsikt om invandring. Eller klimatet, eller fattigdom eller vilka andra hjärtefrågor vi kan tänka oss. Libertarianismen bryr sig om personlig frihet och i den ingår att öppet kunna oroa sig för kommande apokalyps såväl som inflyttning av kriminella klaner; pandemier, klimatförändringar eller genus. Du kan alltså vara libertarian och främlingsfientlig, prepper, klimatalarmist eller vad din hjärtefråga nu är.

Men din hjärtefråga definierar inte libertarianismen och borde inte ta utrymme i den offentliga libertarianska debatten. Libertarianism är inte att ha ett lager konserver i källaren även om många libertarianer har det; libertarianism är inte att “göra sin plikt i kulturkriget” även om många libertarianer anser sig göra det. Vi får göra vad vi vill såklart, om vi kan göra det utan att bryta mot libertarianismens principer (äganderätt, icke-aggression), men vi kanske ska fråga oss om vi som rörelse uppfattas ha en tydlig slagsida åt någon perifer fråga och om denna kanske passar bättre i andra kanaler.

Vision, mål och strategi

En vision ska ge en önskvärd bild om framtiden. Visionen behöver inte gå att mäta; den är där för att inspirera, visa på en riktning och locka oss (och andra) att följa den. Det här är vårt viktigaste arbete: kommunicera vilket sorts samhälle vi vill se och kontrastera det mot nuläget.

Vision blandas ofta ihop med mål, vilket leder fel. Mål är till skillnad från visionen mätbara. De är realistiska men typiskt utmanande och vi brukar lista olika variabler som vi tittar på för att se om vårt mål är uppfyllt eller inte.

Sedan har vi strategi: en strategi säger hur ett mål ska nås, vad vi behöver göra och hur. Vägen dit.

Strategi är för många väldigt givande: det blir konkret, viktigt och på riktigt. Vi får göra något. Det är kanske inte så underligt att många libertarianer lockats in i strategiträsket där de hopplöst vilse visar handlingskraft alltmedan leden fylls på och tas över av alla de som sedan länge slagit ned sina bopålar i samma sumpmarker.

Var gör vi mest nytta?

Vår numerär märks knappast om vi ansluter till befintliga rörelser eller adopterar deras frågor. Om vi ska hoppas på att göra skillnad för fler än oss själva anser jag att vi bör driva frågan ingen annan driver: frihet. Där syns vi och där sticker vi ut, där väcker vi tankar som hos de flesta fallit i en törnrosasömn redan i skolåren. Vi bör göra det visionärt: hur skulle ett fritt samhälle se ut och varför är det att föredra? Hur vi, som samhälle, tar oss dit från dagens tillstånd är bara intressant om vi, som samhälle, vill dit. Vår uppgift är att väcka denna längtan hos så många vi bara kan.

Vi som förstått vad fred och frihet är, är försvinnande få. Att lägga vår energi på att stångas med etatister om vilket upplevt problem statens våld ska riktas mot åstadkommer inget annat än att skapa förvirring kring vad vi vill uppnå. Vår vision är svår nog att förstå utan att vi spär ut den med allt annat som så många också anser är viktigt. Att primärt kritisera det vi anser är fel pekar inte tydligt nog i riktning mot det som är rätt. Att välja statens väg: att med våld hindra det som skrämmer oss är inte bara förkastligt, det är också en usel strategi för den som inte har ett våldsövertag.

Vårt arbete bör vara visionärt utåt och strategiskt inåt. Vi kan vara överens om principer och ideal utan att vara överens om strategi; vi kan, var och en, välja olika egna strategier samtidigt som vi kommunicerar en enad vision.


Gilla, dela och kommentera gärna på Twitter


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.