Den anarkistiska renässansstaden Cospaia

post-thumb

När vi letar efter exempel på libertarianism, eller så kallad högeranarkism, är det många antistatliga som är snabba att peka ut praktiska idéer baserade på system som redan finns – till exempel företag som erbjuder försäkringar eller säkerhetstjänster – för att ersätta statens roll. Men sådant är sällan nog för den andra sidan. De vill ha ett historiskt och verkligt exempel, en tid och en plats, där anarkism eller radikal libertarianism används i praktiken. Det kan vara svårt att nämna en sådan plats. De flesta “anarkistiska” konstitutioner har haft stora inslag av tvång, som till exempel pariskommunen. De flesta har även varit kommunistiska, som Puerto Real. Dessa exempel passar inte speciellt bra när man vill visa att extrem frimarknadskapitalism och frivillighet är praktiskt och fredlig.

Det finns dock ett ställe som visar på en uthållig konstitution utan statliga inslag: Republiken Cospaia, en italiensk stadsstat som de flesta aldrig hört talas om.

Republiken Cospaia existerade mellan 1449 och 1826. Det är nästan 400 år. Som jämförelse har USA inte existerat självständigt i 250 år än. Cospaia är den mest långlivade, moderna, mest kapitalistiska och västerländska anarkistiska samhället som någonsin existerat. “Västerländsk” är viktigt eftersom det ofta inte är tillräckligt att referera till forna anarkistiska civilisationer i Amerika eller Oceanien. En del menar att deras anarkism var resultatet av primitiv teknik eller för att de var relativt isolerade. Cospaia kan inte avfärdas med dessa argument. Det startade som vilken annan landsortsby som helst. Och den fortsatte att utvecklas fullt jämförbart med byar i närområdet tills den upphörde i början av 1800-talet. Såvida man inte hävdar att hela medelhavsområdet var primitivt och isolerat under denna tid, kan Cospaia inte avfärdas som ett område som inte hängde med sin tid.

Ett anarkistisk område är inte detsamma som ett kaotiskt område. Det är inte heller samma sak som ett område som saknar system för att upprätthålla ordning och allmän moral. Det enda som kvalificerar ett område som anarkistiskt är där inte finns en aktör med monopol på våld. Även om Cospaia inte hade en stat – den aktör i ett område som innehar våldsmonopol – hade den vad man kan kalla ett beslutande organ som handhade frågor rörande kyrkliga ting, moral och hur man skulle hantera attacker från utomstående (något som var förvånansvärt ovanligt). Detta organ var ett råd bestående av “äldre och familjeöverhuvuden”. Kanske var det för att dessa familjeöverhuvuden ingick i rådet som Cospaia kallades för en republik. Rådet bestämde vilka som familjemedlemmarna skulle umgås och göra affärer med. Detta tvingades inte igenom med våld utan via förväntningar inom familjerna. Trots att rådet inte använde våld, och alltså inte var en stat, verkar Cospaia ha varit minst lika stabilt som något annat område i regionen vid denna tid. Skatt fanns inte i Cospaia, om man inte räknar med den obelagda existensen av en rådsmedlemsavgift. Och även om den avgiften fanns kan den inte kallas skatt eftersom det var frivilligt att ingå i rådet.

Cospaia höll inte bara en jämförbar teknologisk nivå med omkringliggande områden, under 1500-talet var det tobaksindustrins huvudort på den italienska halvön.

Tack vare en kombination av att rökning var belagt med påvlig bannlysning och den italienska statens tobaksförbud var Cospaia (som inte tillhörde staten Italien) den enda plats i regionen där det var enkelt att tillverka tobak. Dess ekonomi blomstrade. I Cospaia fanns varken fängelser eller polis. Istället förlitade man sig på en stark kultur av självförsvar och vad som verkar ha varit ett generellt avståndstagande mot aggression. Det är troligt att denna attityd hade sin grogrund i att man kände varandra inom området (populationen varierade mellan tre och sex hundra personer) samt att familjerna var delaktiga i rådet.

Cospaias existens och historia är kittlande. Republikens tillkomst, resultatet av ett misstag, är en extra spännande detalj. En territoriell dispyt mellan påvestaten och republiken Florens löstes på ett sätt som råkade lämna ett område mellan två floder, känt som Cospaia, utanför båda rikenas gränser. När Cospaias invånare märkte detta var de snabba att utropa sin självständighet och varken påvestaten eller Florens ville komplicera sin överenskommelse genom att försöka hävda att Cospaia tillhörde dem.

Invånarna betalade efter det inte längre skatt till någon av de två staterna och inte heller till någon inom Cospaias gränser. De kände inget behov att ha vare sig fängelser, polis, militär eller byråkratiska hinder för sin industri. Cospaia kom inte till som ett resultat av en revolution eller plan att stegvis förstöra den italienska staten inifrån. Det var inte heller en sorts organiserade och planerade medeltida kollektiv. Cospaia var helt enkelt ett resultat av ett samhälle där människor begärde enbart en sak: att få bli lämnade ifred. Cospaia var en så enastående tillfällighet att dess “militär”, en jämförelsevis blek liten skara frivilliga jourhavande soldater, aldrig utsattes för en konflikt stor nog att bli nedskriven någonstans. Cospaia var så fredligt, så litet och försåg sina grannar med så mycket resurser att ingen fann det lönt att invadera eller attackera.

Republiken Cospaia upphörde i början av 1800-talet när det införlivades i påvestaten. Dess motto, Perpetua et firma libertas, eller “Frihet, evig och fast”, försvann dock inte helt. Cospaia behöll sin industri och de expanderade sin handel ut i de omgivande områdena i Toscana vilkas ekonomi berikades tillsammans med dess egen. Det fortsatte att vara i stort sett skattefritt och var en av de lägst beskattade områdena i Italien ända in på 1900-talet. När Cospaias motto till slut begravdes, var det slutet för det mest solida exemplet på ett samhälle styrt av frivillighet.

Men Cospaias historia är inte glömd. Det är det mest påtagliga och moderna exemplet på ett fritt samhälle. Man kan säga att 1960-talets amerikanska kollektiv levde på det omgivande välståndet. Och man kan avfärda den huvudsakligen anarkiska ordningen bland primitiva stammar som ett resultat av deras isolation. Men inget av detta kan sägas om Cospaia, en liten nation på en kulle som var minst lika avancerad som någon annan renässans-nation och den mest lönsamma tobaksmarknaden i Italien.

Cospaia skördade inte sina framgångar trots dess frihet och radikalt fria marknad. Det var dessa egenskaper som gjorde framgången möjlig. En frivillig samanslutning av familjer tog Cospaia från att ha varit ett litet bortglömt område till att vara italiens största tobaksproducent under nästan tre sekler. Dess existens var det naturliga resultatet av att staten lämnade området. Hobbes förväntningar på naturtillståndet kom på skam: det visade sig vara långt fredligare och mer välmående än tillståndet för dess förbudsdrabbade grannar.

Cospaia är det överlägset bästa exemplet på vad som blir resultatet när libertarianism, kapitalism och anarkism tas i bruk. Det var ett ställe man kunde resa till, röra vid, och uppleva. Det är verklighetens utopi, eftersom libertarianism inte är utopiskt; den är frihet, evig och fast.

---

Översatt från The Republic of Cospaia: An Anarchist Renaissance City.


Gilla, dela och kommentera gärna på Twitter


Få vårt veckobrev

Är innehållet här intressant och relevant för dig? Då borde du prenumerera på vårt nyhetsbrev, Budkavlen.



Vi skickar ut Budkavlen varje fredag morgon. Det innehåller de senaste artiklarna som publicerats på cospaia.se.