Systembolagets funktion är inte att minska drickandet
Bilden som politiker och Systembolaget vill sprida om försäljningsmonopolet är att det är till för att svenska folket skall dricka mindre alkohol. Det är det inte. Systembolaget har vi för att svenska politiker har hittat ett för dem tryggt sätt att få utlopp för sina behov av att kontrollera andra människor. Den svenska staten är alltid snabb att hävda att en viss verksamhet är skadlig. Om verksamheten inte låter sig förbjudas, beläggs det med för staten inkomstbringande regleringar och licensieringar. Eller varför inte bestämma att enbart staten får göra den skadliga saken?
Att det är lukrativt att sälja sprit till alkoholister gör att staten per automatik belägger det med sitt monopol. Den passar självklart på att göra monopolet så brett som möjligt, när den ändå lyckats med det första steget.
Det som med självklarhet är tillåtet för människor i vissa länder är totalförbjudet i andra. Fullständigt godtycke råder när staterna tillåter sig att begå övergrepp på mänskliga rättigheter. Politikerna förlitar sig på normaliseringsprocesser för att kunna sabba för människor utan att själva riskera något. Försök att i Frankrike eller Danmark införa förbud mot att kunna köpa en flaska vin eller whisky med sig hem från samma affär där man handlar mat. Föreslå italienarna att de inte skall kunna handla kyld öl till picknicken, den som vågar. Men svenskar fogar sig utan knot.
Av alla droger har just alkohol – en jämförelsevis skadlig substans – uppnått en särställning. Övriga droger förbjuds helt, och staten jagar, kidnappar och låser in dig om du tar dig friheten att stoppa dem i din egen kropp, eller om du odlar en planta som staten förknippar med dem.
I Sverige behöver man tillstånd för något så självklart som att sälja vin på sin restaurang. Smaka på uttrycket “fullständiga rättigheter”. Det avslöjar vad det handlar om. Staten tar ifrån oss våra rättigheter. Enbart på nåder, och oftast mot dryga avgifter, kan vi få tillbaks lite av dem.
Alkoholhaltiga drycker passar så bra till mat att den krögare som förlorar sitt alkoholtillstånd snabbt får se sin verksamhet omöjlig att bedriva. Här har staten ett fantastiskt verktyg med vilket den kan kontrollera såväl restaurangägarna som deras gäster. Något den drar till absurditetens gräns med sitt förbud mot spontan dans. Den krögare som tillåter det får förutom dryga böter även se sitt alkoholtillstånd dras in. Och det har en restaurangägare alltså inte råd med. Nu kan det verka som att restaurangägare tillåts ha kontroll över sin verksamhet, de behöver bara se till att stävja spontana utbrott av dans. Men då misstar man sig. Krögaren är även ansvarig för att ingen tar en cigg för nära lokalens entré, oavsett om det är en restauranggäst eller ej. Annars ryker tillstånden och allt man arbetat för att skapa går upp i rök tillsammans med dem.
Den som är gammal nog minns hur det gick när staten försökte driva hamburgerrestaurang. Det låter lika galet som det var, men på 70- och 80-talet kunde man handla extra dålig snabbmat på hamburgerkedjan Clock. Eftersom man inte vågade förbjuda andra att också sälja hamburgare blev det snart uppenbart att staten är lika dålig på att laga mat som den är på allt annat den gör, trots en rödgul företagsprofil och det fantasifullt namngivna flaggskeppet Big Clock. Staten såg sig efter Clock-konkursen tvingad att lägga ned sin krögarkarriär. Man lyckades inte upprepa succén från SARA-restaurangernas barndom, och kunde inte återinföra monopol på försäljning av alkohol på restaurang. Staten får nöja sig med att trakassera näringen med sjuka förbud, regleringar och dyra licenser.
Men allt är inte dystert och trist för paternalisterna för det. För annan alkoholförsäljning finns Systembolaget. Här lyckas staten med total kontroll. Den kan lita på det allmänna Stockholmssyndromet och slipper motstånd nästan helt. Det syns knappt spår av minsta klagomål.
Detta trots Systembolagets värdelösa tillgänglighet. Att få hem några burkar Boddingtons Pub Ale för att du spontant inser det skulle passa till grillunchen på altanen är enkelt i en engelsk småstad, men inte ens görligt i Sverige om du inte råkar ha tur att bo nära något av de få ställen där Systembolaget har butik. Det vill också till att det inte är lördag eftermiddag eller söndag. Dessutom säljer de ölen varm. I Sverige måste man noga planera sitt drickande. Bäst att köpa i förväg så att man har hemma, och tillräckligt mycket så att det räcker om det dyker upp gäster.
Detta trots Systembolagets usla sortiment. Om du bor i Portugal kan du förutom att handla med dig vin från ett hyfsat stort sortiment på mataffären dessutom lätt hitta enormt välsorterade vinbutiker som drivs av människor med brinnande intresse och ett kunnande om vinerna som vida överstiger den ytliga information man kan lyckas klämma ur något biträde i en av Systembolagets butiker. Vinet vi tillåts köpa är dessutom extra uselt eftersom Sverige, med sin totalförstörda marknad för vin, blivit en avstjälpningsplats för viner som inte går att sälja i mer civiliserade länder. Men i lådvinets och och skruvkorkens Mecka går det.
Är du intresserad av öl är Sverige en av de sämsta platserna att bo på. I San Francisco hittar du i minsta jourbutik ett mycket större sortiment än du gör på de flesta Systembolag. De populärare delarna av sortimentet står dessutom i kylskåp. Specialbutiker med svindlande stort sortiment av öl finns lite här och var. Systembolagets fokus på A-lagsöl gör att den svensk som är ute efter något lite speciellt – kanske amerikansk västkust-IPA med rejäl beska och citrustoner – oftast står hängande, djupt besviken, framför hyllan med butikens ynkligt lilla sortiment av varm “IPA” från något bryggeri som är tillräckligt stort för att klara de drakoniska regleringarna och dessutom sedan lyckats med sin lobbying och påverkan av inköparna. De minsta bryggarna göre sig icke besvär, mångfald är inte Systembolagets grej.
Det går att hitta fin whisky i några få av storstädernas Systembolag, men bara om man har whiskysmak längs med huvudfåran. Är det det till exempel bourbon som faller dig bäst på läppen hittar du blott några enstaka sorter. Frågar du efter bourbon på ett systembolag i förorten förslår de Jack Daniel’s. Inget ont om den whiskyn, den är förhållandevis prisvärd, men det är inte bourbon! I lilla Andorra la Vella, med 23 000 invånare, hittar du ett fint sortiment av bourbon i deras motsvarigheter till Hemköp. I byn finns dessutom en alldeles underbar whiskybutik, där sortimentet av amerikansk whisky överskrider ett svenskt systembolags hela spritsortiment.
Det här med att Systembolagets tillgänglighet är sämsta möjliga och att dess sortiment är begränsat och fokuserat på skräp är illa nog. Men godtycket och oförutsägbarheten är outhärdlig den också. Om du nu lyckas hitta en Bourgogne Chardonnay som har den där extra fylligheten och smörigheten du är ute efter kan du inte räkna med hitta den på systemet igen speciellt länge. Eftersom sortimentet är så yttepyttigt litet roteras de mer speciella sorterna ut snabbt. Det här gäller sprit och öl också.
Jo, jag vet, som svensk kan man fortfarande få hem lite vad som helst från det sortiment människor i andra länder erbjuds. Än har systembolaget inte lyckats med sin lobbying för att få bort vår möjlighet att beställa från webbutiker drivna av kunniga och passionerade handlare utomlands. Det kräver dock planering och tålamod, som alkoholkonsumtion ska göra i Sverige.
Det är tydligt att kontrollen staten lyckats få över oss med sitt systembolag är viktig för de som får makt på detta sätt. Alkoholmonopolet försvaras med näbbar och klor. De är livrädda för att vin- och bryggerinäringen skall lyckas med att få igenom ett undantag för så kallad gårdsförsäljning. Och när finska politiker lättare behåller makten genom att släppa på alkoholmonopolet där än att försvara det, då försöker svenska politiker använda EU till att stoppa deras beslut att tillåta andra än staten att sälja alkohol. Tänk om det lilla svenska folkpartiet lyckas med att inte bara förbjuda oss här att sälja och köpa alkohol på ett rimligt sätt, utan även lyckas stoppa människorna i Finland från det? Kanske kan vi då få hjälp från öster med att ifrågasätta den märkliga traditionen med att pyttesmå partiers totalitära drömmar tillåts dominera och drabba människorna här. Är det inte folkpartiet så är det miljöpartiet, centern, kd eller vänsterpartiet som lyckas leva ut sina fantasier på oss, trots att bara några få procent röstar på dem. Nåja, tangent, åter till Systembolaget.
Staten beställer undersökningar av andra statliga organ för att visa att systembolagets verksamhet har de effekter på alkoholkonsumtionen som berättigar dess existens enligt de förevändningar som används. Att det inte går att mäta detta, eftersom kontrollobjektet saknas (det Sverige som skulle ha varit om Icahandlaren tilläts sälja vin, öl och sprit) spelar ingen roll. Undersökningarna tillmäts samma relevans som om det hade gått att mäta. Staten kan lita på att dess hovpoeter inte ifrågasätter giltigheten i “undersökningarna”. Charaden hålls igång.
För det är bara på låtsas alltihop. Systembolaget jobbar stenhårt, med våra pengar, på att bygga upp en image av att de inte är “som andra butiker”. De försöker minsann inte att maximera sin försäljning. Nähe, varför då detta stora fokus på sötade skräpviner, ofta i låda, och fulöl där den höga alkoholstyrkan står med stora siffror på burkarna? Systembolaget gör det obekvämt och trist att handla vin och öl, men det räcker knappast för att stävja alkoholmissbruk, eftersom missbrukare är de som kan uppskatta monopolets urval bäst och som är noggrannast med att planera sin konsumtion.
I övrigt beter sig Systembolaget precis som andra butiker. Eller, nej, andra butiker måste bete sig mycket bättre, eftersom de inte har åtnjuter skydd från ett statligt monopol som tillåter dem att ha sunkig tillgänglighet, torftigt sortiment och en klappa-på-huvudet-attityd till kunderna.